...inför julen.
Ja det kan man verkligen säga.
I dag har jag haft en ypperligt behaglig arbetsdag. Har knappt lyft ett finger för annat än att öppna och stänga dörrsidorna på bilen. Ändå har dagen gått fort eftersom jag har varit ute och åkt hela dagen i princip.
Men i morse anade jag det värsta, med förra fredagen färskt i minnet.
Jag kör ju Karlstadbilen på dagarna, förutom varannan tisdag då jag har Örebrobilen.
Han som kör Örebro normalt kallas Nutte och är en härlig figur.
Hur som helst. I morse skulle han koppla loss vagnen som var kopplad efter hans bil, för att ta en annan vagn och därefter åka och lossa den.
Men det sket sig liksom.
Draget på bilen vägrade släppa greppet om släpet. Det spelade ingen roll vad vi gjorde. Det satt som fastsvetsat.
Det slutade med att Nutte fick ta min bil för att kunna lossa sin vagn med fryst bröd.
Där stod jag med en bil som inte var min, och som dessutom som satt faskopplad med ett släp som inte heller var mitt.
Hmmm....vad gör man då?
Jo! Man tar hela rasket och parkerar utanför verkstaden. Sen knallar man till fikarummet och tar en kopp kaffe tills grabbarna med verktygen anländer klockan 7.
Det visade sig att pluggarna till hålensom man smörjer draget med, var borta. Därmed har allt rackans salt, smuts och annat skit, åkt in i dessa hål och totalt slammat igen draget.
Det tog närmare en timme att smörja upp det till användbart skick igen.
Efter denna start anade jag som sagt det värsta.
Men helt i onödan.
Jag fick mig en tur längs Ådalen i ett härligt vinterväder.
Ingen stress och allt flöt på.
På hemvägen fick jag den här bilden strax norr om Härnösand.



Lite ssuddig men ni fattar säkerligen ändå. En helt underbar avslutning på sista arbetsdagen innan jul.
Ahhh...