Ännu en dag...

...på vägarna i Västernorrland.
Eller nja, en liten vit lögn kanske.
Jag har faktiskt inte åkt speciellt många mil i dag. Trots det så har det varit en hyfsat händelserik arbetsdag.
Morgonen började dock illa.
Som vanligt så ringde ju klockan revelj i morse, men det stämde liksom inte riktigt. Så sömndrucken som jag var, tröck jag bara av signalen på telefonen, men i samma ögonblick som jag gör det, ramlar taljdanken ner. det var inte väckaren! Det var min chef. Det var därför signalen inte stämde, för det var ju signaturmelodin till Bolibompa istället för Suicide is painful. Kollar på klockan, 06.20. Hjälp, jag som börjar 06.00.
Ringer upp chefen, förklarar som det var, och drog till jobbet.
Nu var det väl ingen skitbrådska egentligen, men ändå.

Jag trodde att  jag skulle få mig ännu en tur till Ö-vik i dag, med resten av plåten från igår, men så blev det inte. Visserligen var bilen lastad med plåt, men det blev en betydligt kortare tur. Det visade sig att dom håller på att bygga en ny ladugård i Kovland bara någon mil härifrån. Dit skulle det. Bara 30 ton :-)

Jag kom dit strax efter 8 och tänkte att det här går nog ganska fort. Hade ringt innan och, ja, dom hade traktor.
Ser bygget på längt håll när jag kommer och bromsar in på vägen ovanför.
Traktor! Jo tjena! En jordbrukare minsann.
Jag öppnar sidan på bilen först och sen börjar cirkusen. För er som inte vet, så kan jag berätta att en jordbrukstraktor inte på långa vägar har samma manövreringsförmåga som en riktig hjullastare med midjestyrning. En sån som vi skulle behövt. För eftersom plåtarna var 7,10 m långa och öppningen i flaket är 7,20, så var det inte så mycket över att spela på.
Och att sen plåtarna hade skjutit sig lite och därmed inte låg helt jämt, hjälpte ju inte direkt.
Första bunten kom ut efter lite trixande fram och tillbaka, men när nr 2 skulle ut blev det stopp. Den var några cm längre än öppningen var bred. Det hade nu inte varit några problem om vi haft en riktig traktor där man kan vinkla ut plåten, men med denna blev det tvärnit. Det spelade ingen roll hur mycket han joxade fram och tillbaka.
När vi trixat på en stund till så tyckte jag att  vi slår ett par spännband runt och lyfter. Då kunde vi vrida ut bunten medans den hängde.
Då säger han som kör traktorn: -Nu ska jag skjutsa jäntan på dagis. Gå in och ta en kopp kaffe så länge.
Jaha!
Ja vad skulle jag göra. Det var bara att trava in det. Kommer in i huset och blir mött i dörren av en urgullig Flat, som blev överlycklig att få besök. Och där i köket sitter övriga bondfamiljen och äter frukost. Innan jag visste ordet av, satt jag också där med en kaffekopp i ena näven och ostmacka i den andra.
Efter ca 20 minuter var dagisbestyren ordnade och vi kunde köra igång igen.
Spännband runt och så lyfte vi. hej va det gick.
Sen gick allt mycket smidigare och efter ytterligare en timme så var jag loss och på väg tillbaks till kontoret.
Där satte jag mig i våran traktor, en riktig, och hjälpte mina kollegor med diverse bestyr, innan jag for hem och åt lunch.
Eftermiddagen blev ganska odramatisk, sånär som en liten incident i stan på Euromaint. Det ligger vid bangården och i direkt anslutning till Järnvägsstationen. Det är ganska trångt när man ska runda en byggnad där och man måste ta ut ordentligt för att inte ta taket som sticker ut.
När jag kommer fram dit så har jag en bil framför mig,och döm om min förvåning när han helt plötsligt stannar och kliver ur bilen. Jag tutar lite lätt för att uppmärksamma honom på att jag vill fram. Han tittar upp på mig, tittar bort igen, låser bilen och börjar gå därifrån.
Va fan!
Kör ner rutan och ropar åt honom att han måste flytta bilen.
-Du får vänta, jag ska hämta folk vid tåget.
Tittar mot perongerna och ser att det inte finnds något tåg där. Påpekar detta.
- Ja men nu har jag redan parkerat så du får vänta.
Känner hur blodet börjar rusa och säger till honom att om han inte vill ha en cab när han kommer tillbaka så är det bäst att han flyttar bilen.
-Du kan ju inte köra på bilen.
Nej men övehänget på skåpet lär ju göra rent hus om jag sväner runt. han menar att han ska sätta dit mig om jag gör det och vägrar flytta bilen. Om han gjort det på en gång så hade vi båda varit klara för länge sedan då tåget rullar in.
- Nu måste jag möta bekanta.
Då ser jag parkering förbjuden-skylten som sitter aldeles bredvid och påpekar det. DÅ tappar han talförmågan, sättersig i bilen och flyttar den.
Jösses så svårt det ska vara!

Resten av dan blev ganska lugn och när jag till slut kom hem så stog min kära hustru med maten färdig.
Ytterligare en dag i vägdammets tecken var över. Nåja, så mycket dam kanske det inte blev för det har regnat precis hela dagen.

Kommentarer
Postat av: Ann

Nepps....Tynderö!

2008-09-02 @ 20:36:54
URL: http://lillanslilla.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0