Jag hatar Kjells bil!!!



Det gör jag verkligen.
En gammal jäkla FH 12 som har gått 107 000 mil och borde ha gjorts om till ny bilplåt för länge sedan.
Men frågar man honom så är det ju inget fel på bilen.
Oh´nej! Det är bästa bilen de ser ni.
Jo tjena...
Varför detta utbrott på Kjell och hans bil då?
Jo det ska jag berätta.
I dag var det en sån där dag på jobbet, då ganska många var lediga och vi andra skulle således dra runt hela bygget.
Det är ju normalt inga problem på klämdagar, då de flesta kunder som regel har stängt.
Men i dag hade vi en hel del att lasta på tunadalshamnen.
3 lass med papper och 2 med massa.
Jag fick så i uppdrag att lasta 2 lass med massa till Skåpafors.
No problemos!
Men nu ville det sig inte bättre, än att jag skulle ha just kjells bil. detta p g a att den har en extra hjulaxel monterad, vilket gör att den får lasta nästan dubbelt så mycket som en vanlig 3-axlig bil.
Men detta gör också att den bilen får slita ganska ont och det fick jag bittert erfara i dag.
Första lastningen gick helt enligt planerna, men det var då jag skulle ställa på ett nytt flak på bilen, som den slutade med allt som eventuellt kan kallas för sammarbete.
jag sänkte bilen, backade in under flaket, slog om strömställaren till läge lyft och...nu...bilskrället börjde med nåt som närmast kan likställas vid magdans av nåt slag.
Den höjde och sänkte sig precis efter eget tycke, och vägrade lyda mina fruktlösa försök att kontrollera den. Ni har säkert sett de där amerikanska bilarna som liksom studsar fram med sin reglerbara fjädring.
jag fattade ingenting kan jag säga!
Hur som helst. Flakskrället skulle ju på för att vi skulle kunna lasta. Det var liksom inget vilket skitlass som helst som skulle på. det var ett riktigt manligt lass.
50 ton skulle på bil och trailer, vilket innebar en totalvikt på drygt 70 ton. Max tillåtna vikt i Sverige är 60.
Det måste ha sett ganska lustigt ut när jag sprang där från stödben till stödben för att försöka få i sprintarna då bilen bestämde sig för att inta rätt läga.
Men det bar sig inte bättre än att jag lyckades göra illa ryggen på kuppen. Det blev som nån sorts låsning på höger sida strax nedanför skulderbladet. Ont som fan kan jag säga!
efter nästan en timmes jobb, mängder av svett, och en ömmande rygg, satt så äntligen flaket på plats.
Jävla skitbil!
Som tur var så hade Frank förbarmande över mig efter lunchen, och åkte och lastade åt mig. Tack Frank.

Kommentarer
Postat av: tess

SOLSTRÅLE??? De va verkligen att överdriva... med råge... tror ja sätter i halsen. //Tess men tack....

2009-01-02 @ 23:31:17
URL: http://tess701.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0