God morgon alla glada.
Sista dagen i huvudstaden för vår del...för den här gången.
Varje gång jag är här nere, så råkar jag ut för något, som får mig att fundera lite över hur storstaden påverkar människan. Nu ska jag natrligtvis inte dra alla över en kam, men ibland undrar man ju.
I går var jag ju på Andy´s med Emil.
Han härjade hejvilt och lyckades till och med nästla sig in på ett kalas som nån unge hade där.
Otroligt!
Hur som helst, så var det en mamma där som sprang runt med en videokamera och filmade sin dotter hela tiden. Dottern var väl i Emils ålder, och mamman i fråga släppte henne inte en sekund med sökaren.
Men jag irriterade mig mer och mer på hur hon uppträdde.
Andy´s är ju ett lekparadis för barn mellan 1 och 12 år, men den här kvinnan hade nog fått för sig att det var ett paradis endast för hennes dotter.
Hon knuffade undan ungar som råkad komma i bild, eller som på nåt annat sätt var ivägen. Jag hörde henne vid två tillfällen säga till andra barn att flytta på sig, för hon filmade minsan.
Men sen kom det som gjorde bägaren överfull.
De har tre eller fyra studsmattor efter ena väggen på lokalen, och precis vid en av dessa, hade jag slagit mig ned.
För att inte barnen ska krocka och göra illa sig, sitter det stora anslag om att man inte få väga mer än 80 kg och att bara en person får hoppa åt gången.
Men där kom så denna mamma med dotter och videokamera. Just då var alla studsmattor upptagna av glada hoppande barn. Då säger denna uppblåsta kvinna till flickan som hoppar på den ena:
"Nu får du kliva ner, för nu ska min dotter hoppa så att jag kan filma henne"
Men se då kunde jag inte hålla tyst längre.
Jag reste mig upp, gick fam till kvinnan och knackade henne på axeln.
Sen sa jag en del väl valda ord som knappast lämpade sig i barnöron, om hur man som vuxen människa nog borde visa gott föredöme för sina, och andras barn, om hur man måste vänta på sin tur, och även uppföra sig rent allmänt i folksamlingar.
Hon såg livrädd ut och trodde nog att jag vandrat ner från de djupa skogarna i norr för att förmana just henne.
Hon pep i alla fall iväg som en avlöning, och då höre jag hur hela saran av folk i närheten började skratta och spontant applådera.
Jaha ja, så hade då herr Jalonen visat upp sig för halva Sickla Köpcentrum också.

Nästa incident som fick mig att fundera över Stockhlmarnas mentala hälsa, inträffade även den med en av dessa studsmattor.
Rätt som det var se jag i ögonvrån hur en onormalt stor gestalt rör sig innanför skyddsnätet.
Där har då en man i medelåldern, stor och kraftig och med en matchvikt på närmare 100 kilo skulle jag tro, äntrat en av studsmattorna och hoppar nu med full kraft upp och ner. Hade en unge råkat beträda mattan i samma ögonblick, så hade denne med all säkerhet fått sig en luftfärd fullt i stil med den häftigast atraktionen på ett tivoli.
Där sitter det då ENORMA anslag som säger "Max 80 kg" överallt kring dessa mattor.
Endera var karln en komplett idiot, eller så led han av svår Dyslexi. Jag tor mer på det första alternativet, då hans fru/sambo/flickvän/pojkvän (inte så lätt att veta i dagens läge) stod med 2 barn på sidan om och hejade på honom.
Han blev dock ganska spak då en ur personalen med ganska barsk röst sa åt honom att omedelbart kliva ner.

Så ni förstår knske att en enkel Norrläning som mig, får en hel del att fundera över då man upptäcker sånt beteende i det som ändå ska vara Sveriges mest framstående landsdel....nåja, det kan man ju diskutera.