Politik skapar motsättningar

I dag tänkte jag vara lite seriös för en gångs skull.
Se inte så förvånade ut, Jag kan faktiskt jag med ;-)

Sverige idag är fullt av motsättningar mellan olika grupperingar.
Extremhögern får hela tiden ökat stöd, trots att den i stort saknar något övergripande politiskt program.
Det mesta går ut på att kasta ut alla invandrare så att jobben går till svenskar och annat dravel.



Men hur ser det då ut egentligen, och vad är det som skapar denna avundsjuka mot våra invandrare?
Jag ska direkt säga att jag inte har någon fördjupad inblick, statistik svart på vitt eller doktorsavhandling i migrationsfrågor. Men vad jag har är sunt bondförnuft och ett någorlunda neutralt synsätt på saken.

De största orsakerna till dagens enorma integrationsproblem är i tur och ordning pengar, pengar och PENGAR!
Hur då?
Jo.
I dag kommer det fler människor in över våra gränser än vad migrationsverket klarar av att hantera.
Antalet asylfall kan staplas till höga berg, men de som ska ta hand om allt detta räcker knappt till för att fylla trupperna i nån nationell idrottsserie.
Till stor del handlar det alltså om pengar.
Mer pengar till Migrationsverket så kan köerna kortas.

Kan det inte få ta tid då?

Nä faktiskt inte.
Med asylärenden som pågår i många år, får dom det handlar om aldrig någon ro att sätta sig in i det svenska samhället.
Det behövs inte speciellt mycket fantasi för att inse hur det måste vara att hela tiden gå runt och fundera över om man ska få gå klart skolan i Sverige och bli en dela av framtiden här, helt plötsligt skickas iväg till elände, fattigdo, förföljelse, krig eller andra otäckheter.



Vem som helst skulle få svårt att ta till sig vad som är rätt eller fel i en sådan situation, speciellt då man kanske från början kommer från ett ställe där man redan levt under ovan nämnda premisser.
Att en sådan människa i de över tonåren till exempel med dess hormonrusningar, får smak för det minder acceptabla levernet, är väl egentligen inte så konstigt?
Kan en fullt frisk medelsvensson gå och bli mopedåkare med skinnväst och automatvapen under huvudkudden eller på annat vis få klippkort hos kriminalvården, så måste det väl vara ännu lättare för en som av olika anledningar måstat lämna sitt hem vind för våg?
Jag tror helt ärligt inte att människor från andra länder är mer brottsbenägna än andra, men det som skiljer sig är att brotten de utför ofta är mer spektakulära.
Många ggr beroende på att de ända sedan födseln blivit fullständigt lurade om hur en god medmänniska bör uppföra sig.
Men även där handlar det om pengar.
Diktatorer i diverse suspekta bananrepubliker vill knappast ha en utbildad och kulturellt berikad befolkning som är svår att kontrollera. Nä de vill ha dumma får som snällt går i koppel och är rädda för att ta reda på hur det egentligen ligger till.
Därför, inga pengar till skolor.

Åter till asylpolitiken då.

Jag kan hålla med om att Sverige idag tar emot på tok för många asylsökande.
Men inte för att de på nåt vis förstör den svenska rasen eller annat trams, utan för att vi idag inte har resurserna för att hantera deras ärenden.
Det är samma sak som om det bara skulle finnas anläggningar för bilbesiktningar i de fem största svenska städerna.
Fem anläggningar som ska sköta bilprovningen för alla bilar som finns i Sverige.
Det säger sig självt att det skulle bli väldigt många bilar som blir stående flera år innan de får kontrolleras. De skulle rosta bort utan att rulla en mil.

Om vi istället anpassade antalet asylärenden till de resurser vi kan uppbringa, så skulle rätt personer kunna få stanna  hos oss. Det skulle gå snabbt att sortera ut de som verkligen har behov av asyl och de som bara flyr ifrån nåt jävelskap de själva ställt till i det land de kommer från.

Alternativet är att sätta in större resurser för att klara av alla de ärenden som vi redan har. Men det som krävs då är återigen - pengar.

Det här med att invandrare stjäl svenska jobb då?

Det stämmer ganska illa med verkligheten.
Visst finns det många med utländsk härkomst på den svenska arbetsmarknaden, men det är relativt få som verkligen får arbete.
Och de som får arbeten, får oftast de jobb som svenskar inte vill ha.
Lågavlönade och otacksamma arbeten som knappast stärker självkänslan och höjer moralen i den befolkningskategorin.
Naturligtvis finns det både läkare, ingenjörer och andra höglönearbetare med utländsk härkomst, men många gånger handlar det då om ren arbetskraftsinvandring. Alltså då svenska arbetsgivare medvetet har rekryterat i ett annat land därför att de inte kan uppbringa ledig arbetskraft med rätt kompetens i Sverige.

Återigen - pengar till utbildning.

Vad menar jag då med rubriken?

Den politik som används idag skapar inte direkt större resurser för statskassan att ta tag i dessa problem.
Istället handlar det mer och mer om att var och en ska betala för sitt.
Sjukvård, arbetslöshet, sjukdom och allt annat ska mer och mer skötas av den enskillde individen istället för det stora kollektivet.
Bara för att dom som redan tjänar mest pengar i samhället ska få ännu mer i egen ficka.
För helt ärligt, hur många av oss låg och medelinkomsttagare ser någon större förändring i en eller ett par procents sänkning av inkomstskatten?
Nä precis.

Pengafrågan är faktiskt inget som är unikt för just invandrings och migrationspolitiken.
Det genomsyrar hela vårt samhälle.
Vem som helst som inte har några pengar, och som ser ett sätt att få tag på det, skulle nog kunna drivas till att begå olika kriminella eller oärliga handlingar.
Det handlar bara om motivation och tillfälle.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0