Halloj på er.

Varit en del annat som tagit upp tid och ork den senaste veckan. Därav den uteblivna skriften från vägens härskare.

Sist berättade jag ju om Elliots och min egen hostiga tillvaro. 

Där är det bättre på alla plan nu, men förra helgen blev det drag kring lilleman. Han har också hostat och varit snorig ett tag, men inget jätteallvarligt. Men så förra fredagen började det låta ganska illa i luftvägarna på honom och på lördag fick vi nog. Blev en tur till primärvårdsjouren på kvällskvisten.

Medans jag satt där och väntade på läkaren, efter att de tagit ett gäng prover på Eddie, så kunde jag inte låta bli att förundras över hur det måste vara att arbeta på ett sådant ställe.

Ta bara killen i rummet bredvid.

Han pratade i telefon under hela tiden jag var där. Även om jag genast förstod av hans brytning att han knappast var infödd ljustorpare, så pratade han ändå rätt hygglig svenska. Han pratade med tre olika personer. Först var det nån som tydligen skulle slå in pannbenet på honom, och som han nu gjorde allt för att övertyga om motsatsen. Sen var det nåt om ett fruntimmer som var på rymmen från spisen och sist men inte minst, helt öppet, en diskussion om vilken langare som var mest pålitlig, Vid det sista samtalet var han dock något mer lågmäld.

Naturligtvis var karln påverkad av nåt. Han skrek då och då åt personalen att de skulle fixa hans medicin för han hade så ont i örat. 

Testa att prata lite mindre i telefon kanske?

Åter till Eddies bekymmer.

Vi blev hemskickade med flytande bricanyl och en försäkran om att det inte var någon fara.

Och ändå satt vi bra precis två dagar senare, på akuten med en liten kille som knappt fick åt sig andan.

Han blev inlagd och fick inhalera adrenalin var 4e timme och fick diagnosen förkylningsastma. 

Bricanyl skulle han absolut inte ha då det inte ska ges till barn under 6 månader och avdelningen skulle lämna in en lex mariaanmälan på primärvårdsjouren. Jippie!

Nu är han mycket bättre och vi har medicin hemma att ge honom om han får besvär igen.

Blev lite strul då han blev inlagd. Emil huserades in hos brorsan och hans fru, och Elliot hos älsklingens föräldrar. Ja åtminstone tills hon kom hem från sjukhuset. Jag lev kvar med Eddie.

 

Har haft ben segdragen konflikt här hemma.

Älsklingen köpte jordgubbar och vindrutor igår. Dessa har vi ätit av i kväll, men inte utan konkurrens.

Maja, katten, råkar vara helt tokig i bägge dessa sorters grönsaker. Så hon har försökt hypnotisera jordgubbarna att hoppa ner på golvet så hon kunnat ta dom. Tyvärr funkar hypnos ganska illa på just jordgubbar.

 

Blev tyvärr en dag hemma idag. Har haft en skitnatt med min egen hosta plus Elliots. Har inte jag väckt honom med min, så har det varit tvärtom. Att sen den där värkande bröstkorgen inte blivit bättre, fick mig att istället för att bara tjura på, ta med mig junior på en tripp till läkarstationen.

Så här i efterhand kunde jag ju gett fan i det, men sånt vet man ju inte i förväg. Sist jag hade det sådär, för några år sedan, så var det lunginflammation och tre veckors sjukskrivning.

Nu lät lungorna fint och troligtvis är det bara nån muskel som protesterar mot hostan. Kul att få reda på att man har några i alla fall.

Elliot då?

Ja han har ju haft son hosta och snuva mer eller mindre sen Eddie föddes.

Ingen förhöjd sänka, inga missljud på lungorna och ingen feber. Han är alltså inte sjuk alls.

Men läkaren, som jag för övrigt tyckte var riktigt bra, var ändå bekymrad över den långa perioden med hosta. Så det blev näsprov och lite annat så får vi se vad dom kommer fram till. Dessutom fick han hostmedicin på recept och en salva till sina torrutslag. Var ju trots allt lite positiva utslag mitt i all elände :-)

 

Hur ska man bete sig egentligen med trotsiga ungar? Fyra stycken samtidigt dessutom.

Just nu har vi en ettåring som gör allt precis tvärtom mot vad mamma och pappa säger, en sexåring som vill ha allt på sina villkor, en snart åttaåring som instinktivt är tvärtemot i allt och vet allt bäst enligt henne och en snart nioåring som trilskas i allt som inte han själv är upphovsmakare till.

Det tär på pappapsyket att ställa om mellan dessa trotsar då de allihop måste bemötas på olika sätt. Man känner sig som en gräshoppa i en orkan. Försöker landa på en förutbestämd punkt, men hamnar på ett eller annat sätt hela tiden väldigt långt ifrån målet.

 

Nä nu känns detsamma att det börjar bli dags att svänga ihop lite middag snart. Elliot slocknade i babysittern och de stora är ute och härjar. Trots allt...

 

 

Så var då turen kommen till mig.

Efter att övriga familjen hostat och snörvlat om vartannat sedan nyår nån gång, har nu även jag åkt dit.

I torsdags kväll slog det till och sen har det bara eskalerat. Tjockt gult snovåren hosta som känns som att den ska ta med lungorna upp när som helst och ett allmänt halvdassigt tillstånd.

Ingen feber ännu dock, vilket jag tackar han som inte finns för.

Natten som gick nu senast var en av de jobbigaste jag haft på mycket länge. Ungarna hostade, fast jag hostade värst, så att de små vaknade. Helt hopplöst.

Trots det lydde jag inte älsklingens råd att stanna hemma och kurera mig i morse. Den där lilla fan som kallas pliktkänsla satt på axeln och var spydig.

Så nu sitter jag här istället med samma överjävulska hosta, helt slut i skallen och dessutom ont i högertidning av bröstkorgen varje gång jag hostar till. SUCK!

Får väl se hur natten artar sig, men just nu är det jäkligt nära till hands med ett besök hos farbror doktorn i morgon så man får sig en ordentlig hostmedicin. Sen ska han nog få lyssna lite på lungan också.

 

Hände en lustig incident i går.

En bekant till Helena, som även hon bott i den där gudsförgätna hålan i Västerbotten, skickade ett mail till mig. Ja vi har surrat lite då och då via Facebook, så hon skickade till mig. 

Hur som helst. Hon undrade om vi skulle ha barn igen, för hennes dotter, som bor kvar "där uppe", hade berättat att det pratades om det på skolan.

Vi blev hyfsat avlånga i nunan båda två. Men så kom vi på det.

Helena skrev ju på sin Facebook om att vi köpt ny, större bil för att få plats bättre. Så naturligtvis måste bli vänta tillökning. Nån kunde väl sagt det till oss bara ;-)

Är ju rätt fascinerande  hur det kommer sig att folk där uppe fortfarande, eft flera år, intresserar sig så om Helenas liv. Dags att introducera kabeltv där med.

 

Mitt utlovade inlägg om transportbranschen får tyvärr vänta lite. Saknar lite research. Men det kommer.

Det var ingen rolig sak att kliva upp idag. 

I halv panik räfsade jag åt mig ett par värktabletter i köket och sköljde ner.

Jag brukar inte ha huvudvärk speciellt ofta, och i regel har jag då även feber som spökar. Men inte idag. Bara en envis molande, pulserande och bultande huvudvärk.

Nu börjar det visserligen släppa lite i alla fall då tabletterna säkerligen börjar göra sitt.

 

Har ni blivit lurade än då? Inte? Nåja det lär väl komma, precis som vanligt.

Tycker det är kul med lite skämt och humor i vardagen, så länge det inte går för långt och leder till jobbiga konsekvenser.

Brukar själv inte hitta på nåt speciellt bus just på första april, utan försöker ha humorn som en del av vardagen istället. Men ibland kan man ju inte låta bli då det är lovligt att luras lite ;-)

Tidningarna brukar ju alltid ha ett litet tur med någonstans, sällan speciellt lyckat dock. Man tycker ju att en hel redaktion med relativt klipska personer, borde kunna vara mer finurliga än vad som oftast är fallet.

Dom har ju till och med betalt för det!

Finns ju en del klassiska aprilskämt genom åren.

Nylonstrumpan som skulle ge färg-TV om den träddes över apparaten är ju en pärla.

Eller det där det skrevs i GP att systembolaget skulle ha rea i Nordstan för att vinna tillbaka förtroendet efter mutskandalerna.

En annan som jag gillar, är från youtube, som 2011 gick ut med att det var dags att fira sitens 100 årsjubileum. Det skulle man göra genom att använda layouten från 1911, samt visa klipp från de tiden. Jo,jo...1911 var det ju full fart i cyberrymden.

Eller som idag då polisen i Kronoberg skojar till det lite.

 

Nä nu ska jag ta och plocka undan det sista innan finaste Verra kommer och umgås lite med oss.

Ha en riktigt skojfrisk första april nu.