Den ryske ambasadören i Turkiet blev som väl ingen missat, ikväll ihjälskjuten i Ankara. Till råga på allt av en turkisk polisman.

I ett läge där dessa två länder, under snart två år, spänt musklerna mot varandra vid ett flertal tillfällen.

Turkarna har vid ett tillfälle skjutit ner ett ryskt stridsflygplan, och en turkisk gränspostering blev senare beskjuten med rysktillverkade artilleriraketer.

Ihjälskjutningen av Andrej Karlov hjälper säkert inte till att stabilisera regionen, men behöver heller inte nödvändigtvis påverka något. Allt hänger på tre män och hur de personligen tänker. 

Den turkiske presidenten Erdoğan - klarar han för en gångs skull av att vara lite ödmjuk och bistå antagonisten Ryssland?

Rysslands president Putin - kan Vladimir "John Wayne" Putin se detta som en ensam mans verk, eller ska han nödvändigtvis dra igång hela apparaten med komplotter och provokationer från turkarnas sida?

USAs president Obama(just nu) - kan jänkaren (ja allihop för den delen)för en gångs skull låta bli att klampa in om tala om för andra hur dom ska göra?

 

Återstår att se.

För om nån av dessa vildhjärnor gör nåt överilat, så lär väl följderna knappast låta sig dröjas...

 

 

 

 

 

 

"skymningsläge

 

den korta tidsram då ett samhällshot, yttre eller inre, kan observeras gå från hot till faktiska skadeeffekter"

 

Ingen har väl missat att vår omvärld blir allt mer spänd och obstinat. Efter att vi i många år i det närmaste kunnat se en framtid i fred och samförstånd, har de senaste årens utveckling med händelser som den arabiska våren och inte minst Rysslands allt  mer aggressiva hållning, fått Europas ledare att vakna.

Sverige, med en lång historia av naivitet inför yttre hot, har för en gångs skull varit på tårna och fått igång en upprustning av vår sedan 20 år starkt nedmonterade krigsorganisation.

Det är ett dyrt och tidskrävande arbete och Försvaret ska fortfarande samsas om statsfinanserna med allt annat. Inga förändringar där. Men dagens svenska militära organisation är en operativt duglig organisation. Om man jämför med försvaret på 60-70 talet då det var en jättedrake med enorma resurser, men tveksam operativ förmåga, så är det idag en effektivare och många gånger mer potent militärmakt. 

Framför allt är det den militära ledningen som idag består av riktiga soldater som faktiskt deltagit i väpnad strid, sett krigets fasor och förtjänat sina medaljer och utmärkelser på fältet. Inte som under kalla krigets dagar, då ledningen bestod av skrivbordsgeneraler som hade förtjänsttecken för lång och trogen tjänst på sin höjd. 

Denna stridsvana som jag nämner, har våra officerare och soldater fått genom att Sverige varit ytterst delaktig i mängder av internationella insatser ända sedan kriget i forna Jugoslavien i början av 90-talet. Svenska officerare är idag ansedda som ytters kompetenta och våra soldater gör ett utmärkt jobb i alla miljöer. Detta ger naturligtvis avtryck i det egna, nationella försvaret. 

Tillsammans med några av världens bästa vapensystem, väger detta upp den saknade numerären på många plan. Naturligtvis måste styrkorna utökas mångfalt om det ska kunna göra någon verklig nytta, men det kommer sakta men säkert. Under tiden gör försvarsledningen i samarbete med FMV och civila aktörer, ett hästjobb i att så långt det är möjligt öka förmågan och kapaciteten. 

De närmaste åren händer det mycket på både den materiella och numerära förmågan, då nya vapenplattformar såsom Gripen E, ubåten A 26 mm, tas i bruk samtidigt som en ny form av värnplikt ska ge ett ökat tillskott på manskapssidan.

Även det civila samhället har så smått börjat fått upp ögonen. 

Efter att civilförsvaret som organisation de senaste 15-20 åren i det närmaste upphört att existera, har det nu så smått börjat röra på sig igen. 

MSB(Myndigheten för sammhällsskydd och beredskap) har i viss mån åter börjat sd över möjligheterna till beredskapslager och skyddsrummens status. 

För någon vecka sedan gick man även ut med ett brev till landets samtliga kommuner, om att även dessa ska börja se över sin beredskap för ofred. Något som i det närmaste glömts bort sedan kalla krigets slut.

Sverige är idag långt ifrån rustat för väpnad konflikt, såväl militärt som civilt, men med hårt jobb och en mycket högre grad av upplysning till det civila samhället, borde vi inom några år åtminstone kunna vara förberedda på en konflikt utan att vara totalt överraskade om det händer.

 

 

Ja kan ni tänka er?

Jalle tänkte att han skulle ta och damma av denna en gång ganska populära blogg. 

Inte för att något speciellt har hänt, men det är ju alltid full fart i en stor familj, och de kommande månaderna blir spännande även yrkesmässigt.

 

Vad har hänt sedan sist då?

Ja vi har ytterligare 2 barn i familjen. En Enya som fyllde 3 i november, och en Elton på 8 månader. Så totalt, När även de större barnen är hemma, så har vi 7 barn i huset. Och huset ja. I november 2014 flyttade vi in i vårt 350m2 stora hus, så vi har gott om plats när hela familjen är samlad.

 

På jobbfronten är det lite oroligt. Sundfrakt, som vårt åkeri kör åt, förlorade den senaste upphandlingen och därmed vår körning åt SCA. Så nu är vi allihop varslade om uppsägning från och med sista mars. Men det ska väl förhoppningsvis hinna ordna sig.

Hoppas på att redan innan jul få komma på intervju till ett jobb som verkligen vore en dröm. Tänker inte avslöja nu vad det är, utan ni får se om det blir av.

Annars är min största glädje för dagen, att jag kan ha jeans på mig igen efter att ha smugit runt i mysbyxor i två dagar. Efter en praktvurpa i torsdags då jag bar in pellets, så har jag numera en ändalykt som skiftar i ett vitt spektra av färger (nej jag tänker inte visa). Var så svullen i fredags och igår att jag helt enkelt inte fick på mig några andra byxor än mysbrallorna.

Var rädd att något gått sönder, men en rekordsnabb tur till akuten kunde ge lugnande besked. 

 

Nu ska jag försöka hitta en bekväm ställning i soffan efter stt ha förberett kaffebryggaren på lite besök, då gode vännen Andre' tittar in (för övrigt en hejare på pasta. Missa inte det på Donatellos i Birsta)

 

På återseende