Såg ut som en slaktare när jag kom hem


Ja i dag var det en sån där dag då man borde ha stannat i sängen. Eller, kanske inte?
Hur som helst så trodde frugan att jag sadlat om till styckare på Scan eller nåt när jag kom in genom dörren.
Varför då?
Jo, det kommer.

Det började väl som vilken som helst dag i morse, med att hämta en trailer och ett flak på järnvägen.
Flaket var lastat med styckegods medans trailern var full med mjöl och annat till Polarbageriet i Omne.
Lossade flaket inne på Schenker, och fyllde sen upp det med mer mjöl som Spiken hade på sin vagn.
Kom så iväg norrut i ganska bra tid för en gång skull.
Allt flöt på och vid lunchtid var jag klar  och kunde vända bilen mot Nyland där jag skulle lasta.
Men på vägen ut mot E4an igen, hände det som inte får hända.
Vägen till Omne från E4an är en vanlig svensk, lantlig väg. Men på vintern blir den också smalare, halare och en aning mer svårbemästrad.

 En rejäl vinterväg som ni ser.

När jag kom uppför en av backarna, som har en skarp kurva på toppen, kom det en bil från andra hållet.
Föraren kan inte ha sett att jag dök upp, men till slut ser jag hur en liten tjej spärrar upp ögonen bakom ratten, och sen bar det iväg. Hon vred kraftigt på ratten och väjade. Jag hade redan ställt mig på hejdaren och förberett mig att svänga i diket.
Bilen missade precis hytten och fortsatte förbi. I backspegeln ser jag hur den går upp på den meterhöga snövallen, påbörjar en luftfärd, snurrar ett halvt varv i luften och försvinner bakom vallen. Det var precis som på film. Jag såg hur bilen vred sig som i ultrarapid. Väntade liksom bara på explosionen som aldrig kom.
Sen tog autopiloten över.
Jag slog på varningsblinkersen, tog på mig jackan, handska & mössa. Sen hoppade jag ut och sprang fram till platsen där bilen försvann.
10 meter längre ner i en sluttning, låg det en Golf på tak med hjulen snurrande.
Oj oj oj då!
Slängde mig över vallen och började plumsa ner mot bilen samtidigt som jag ropade. Det var inte det lättaste kan jag lova. Det har ju snöat en hel del senaste tiden och snön nådde mig upp strax ovanför knät, så redan då jag kom fram till bilen var jag helt slut. Då ser jag genom fönstret hur det hänger en person uppochner i bältet.
Efter lite trixande och skottande fick jag upp dörren och ser då att tjejn inte var kontaktbar. Nu blev det till att leta lite i minnesbanken.
Efter en snabb besiktning av andning och puls, de var ok, så ringde jag 112.
Där var det ju det vanliga så det var inga problem.
Men då jag lagt på luren så var jag ju tvungen att försöka få ur henne ur bältet.
Det är nämligen så, att en person som är medvetslös, har ingen muskelkraft som håller de inre organen på plats. Således ligger alltihop och trycker på lungor och hjärta, som efter ca en kvart inte orjkar med att upprätthålla sina funktioner. Dessutom blödde hon ordentligt ur ett fult sår på huvudet.
Och alla ni som hört att man ska vara så försiktig med nack och ryggskador, börja inte och hacka nu. Vad spelar det för roll om man kan gå eller inte, om man i alla fall dör av kvävning?
För att i alla fall lindra eventuella skador, så tog jag tag i den del av bältet som spänner över axeln och spjärnade emot med foten. Sen skar jag av bältet ovanför handen och kunde då sänka ner henne försigtigt samtidigt som jag tog emot med andra handen. Det gick mycket lättare än jag hade väntat mig.
Väl ute ur bilen blev det en ocean mycket svårare. jag kunde inte lägga ner henne utan att hon sjönk ner i snön, och då kunde jag inte alls hålla koll på andningen. Spelade ingen roll hur jag försökte, så drog hon bara ihop sig. Kylan spelade säkert ett spratt den med kanske.
Så vad göra?
Jo det var ju bara att lyfta upp lilltjejen igen och bära upp henne till vägen. Det kunnde gärna fått varit några dm mindre snö kan jag säga.
Då vi till slut kom upp så tog jag en skiva från bilen och lade henne på. Hon andades fortfarande och pulsen höll sig jämn och fin. Hon hade väldigt dålig färg, men jag hade inget att lägga på henne förutom min jacka, men jag tordes inte riktigt vara utan de oranga färgerna där vi var på vägbanan. Lade även om såret på huvudet och kollade upp en reva hon hade i en överarmen.
Strax därefter kom räddningstjänsten från Ullången. Det hade väl gått en kvart 20 minuter kanske.
De tog över och lade på henne filtar och gjorde även ett bättre förband på såret i huvudet. mitt var en aning improviserat. Ryckte ju bara med mig ett förband ur hytten när jag hämtade skivan.
Efter ytterligare en kvart kom en ambulans, stuvade in henne och for igen. De frågade en massa saker, men jag kommer bara ihåg det om ifall hon varit medvetslös hela tiden.
Räddningsledaren frågade verför i hela friden jag hade släpat upp henne till vägen. Jag förklarade och när han såg hur hans egna män kämpade i djupsnön, så nickade han bara och smålog.
Sen kom polisen och frågade både det ena och det andra  men det var ju inga konstigheter med det som hade hänt.
De undrade om jag kunde köra därifrån själv. Jag berättade att det inte var direkt första gången och att jag mådde bra.
Jobbigast rent fysiskt var väl att jag fick kliva ur kläderna i hallen hemma eftersom det kom en del blod på dem. Märkte det inte förrän en bra bit på väg hem, då armen liksom klibbade fast vid låret. Nu är de i alla fall tvättade och hänger på tork.

Det var länge sen jag fick stanna och hjälpa till på en olycka nu. Var före sommaren nångång som jag stannade på en olycka i Örnsköldsvik där 2 bilar körde ihop. Det är ju visserligen inget man hoppas på, men ändå nåt man förbereder sig mentalt på med jämna mellanrum.
Men det var första gången jag var helt själv på en olycksplats och jag känner mig riktigt nöjd med mitt eget agerande. Fick även beröm av räddningspersonalen. De tyckte att jag hade löst det där med bältet på ett fiffigt sätt.
Just nu känns allt bra och jag hoppas bara den där stackars lilltjejen klarade sig utan allt för svåra skador. Hon kan inte ha varit mer än 20 år, max, och kändes så liten och späd i mina armar.
Om nån som vet vem hon är läser det här, hälsa henne då att jag tänker på henne och hoppas att hon blir bra snart igen.

Hmmm...mina axlar börjar ömma...hur kan det komma sig?

Kommentarer
Postat av: Camilla

Bra gjort Stefan!



Du är Dagens hjälte...



2009-01-28 @ 22:09:34
URL: http://gevalium.blogg.se/
Postat av: Malin

usch, låter läskigt det där men bilden ser mysig ut.

2009-01-28 @ 22:31:32
URL: http://www.malinh.com
Postat av: Barnens Hjältar

Åh, hoppas du kan somna gott inatt..gissar att det kan komma en och annan tanke om vad som kunnat hända! Bra jobbat säger jag med..

2009-01-28 @ 22:44:58
URL: http://barnenshjaltar.blogg.se/
Postat av: Mikaela - hockeyfru

herregud vad hemskt! hur gick det med tjejen??



kan iallafall glädja dig med att christoffer gjorde ett supersnyggt assist idag. ska försöka lägga upp klippet på bloggen nöär jag har tid.

2009-01-28 @ 23:22:30
URL: http://thisismikaela.blogg.se/
Postat av: IngridI

Jag säger detsamma bra jobbat, dagens hjälte. Säg till frun att hon ska ge dig en kram ifrån mig det är du värd.

Vi ska ta hand om varandra, livet är så skört, vi vet inte vad morgondagen har med sig. Hoppas tjejen klarade sig.

Kram Ingrid

2009-01-28 @ 23:27:41
URL: http://ingridspotpurri.blogg.se/
Postat av: Jeanette

Och jag gråter nästan för att du varit såå duktig!

Fantastiskt bra det du gjort denna dag Stefan, STORT är vad det är!

kramar

2009-01-29 @ 00:23:14
URL: http://overhogdal.blogg.se/
Postat av: SagoElin

Jag håller helt klart med Camilla! Du är verkligen Dagens hjälte! Utan tvekan! Hade det varit jag hade jag nog varit så skärrad att jag inte sov på en vecka men du verkar ta det bra tycker jag! Underbart gjort! Här är allt ok! Trött så in i bomben så nu blir det sängen.. Haft besök av en kompis och druckit te och tittat på Bröderna Lejonhjärta. En av världens bästa filmer enligt mig. Inget går upp mot Astrid Lindgren! -ler- Och jo, det är skönt med F.R att det börjar bli klart. Har hållit på sedan i oktober nu... Hoppas ni har haft en fin kväll och att din morgondag blir lugnare än denna! Kram!

2009-01-29 @ 00:51:45
URL: http://sagoelin.blogg.se/
Postat av: Lillan

Fy då!

Rådigt ingripande Vännen!

KRAM!

2009-01-29 @ 05:41:15
URL: http://lillanslilla.blogg.se/
Postat av: soffie

guuu vilken dag å vilken hjälte du är,hoppas tjejen kommer att bli återställd,

må så gott

2009-01-29 @ 07:12:42
URL: http://soffie69.blogg.se/
Postat av: Malin

ja, jo det klart.. men ändå :/

2009-01-29 @ 08:53:35
URL: http://www.malinh.com
Postat av: Lina

En riktigt bra insats. :)

2009-01-29 @ 09:35:17
URL: http://dittlivdinaord.blogg.se/
Postat av: Malin

Vilken historia....... Vilken tur att det var du som ändå var i den lastbilen.... Kan du inte få veta mer om du hör av dig till räddningstjänst eller sjukhus? Tjejen skulle nog uppsaktta det lika mkt som du sjäölv,,,, Kramiz M

2009-01-29 @ 10:47:43
URL: http://tidsoptimistens.blogg.se/
Postat av: tess

Ja tänk Stefan om alla vore som du du e handlingskraftig så de förslår händer de mig något vill ja att du e först på plats... //Tess

2009-01-29 @ 11:20:11
URL: http://tess701.blogg.se/
Postat av: Sickan

Oj vilken dag!!



Du handlade alldeles rätt efter omständigheterna.

Man kan inte styvnackat hålla på vissa grundregler om en situation kräver annan handling!



Tyckte du gjorde ett bra jobb och höll dig kall och alert i huvudet efter omständigheterna!



Ha det bra!

2009-01-29 @ 12:46:51
URL: http://sickans.nu/cyberphoto
Postat av: Blondiie

shit stefan! du kallar mig hjälte när du fan är den största av dom, det är konstigt att kroppen vet exakt vad man skall göra tycker jag! mycket bra gjort! nu skall jag läsa vidare!

massa kram till dig hjälten!

skall vi starta hjälteklubben?

2009-01-30 @ 17:50:30
URL: http://blondiies.blogg.se/
Postat av: Farbror Gunnar

Du är bra, mycket bra.

2009-01-30 @ 19:22:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0