Det var föräldramöte på dagis igår.
För ett tag sedan satt jag i möte med förskolans rektor i helt andra ämnen, men nämnde då att det kanske vore bra med ett föräldramöte snart där personalen men även hon presenterade sig för alla föräldrar.
I går var mötet, men ingen rektor kom. Det var ovanligt bra uppslutning av föräldrar och personelan presenterade verksamheten m.m
Sen satt vi i 1 1/2 timme och diskuterade saker där rektorn borde varit med.
I går morse började nämligen en kranbil att lyfta bort staket och den stora rutschkanan från lekparken på dagisområdet. Staketen var det på tiden att dom gjorde nåt åt. De är murkna och det sticker ut spikar och flisor både här och där. Det var en av de saker som jag tog upp i egenskap av föräldrarådsrepresentant för över ett år sedan. Snabbt jobbat va? ;-)
Men rutschkanan då?
Ja där blev jag lite fundersam. Den rutchkanan har funnits där i snart 30 år. Den är stor, maffig och gjord av plåt. Helt felfri sist jag var där med lillen.

En sån här är det

Var ju tvungen att fråga igår på mötet varför den togs bort. Svaret var att det har blivit ett mellanrum under den som barnen kryper in i och kan fastna.
jaha, så då tar man bort kanan? Vore det inte bättre och billigare att fylla igen tomrummet?
Ibland blir jag bara helt faschinerad över hur tankebanorna funkar i komunens korridorer. Uppenbarligen idén om att avlägsna kanan en ren skrivbordsprodukt av någon som helt saknar logiskt tänkande.

Det är ingen hit det här med lunginflammation inte.
Vad man än ska göra så är det som om man hade sirap istället för blod i ådrorna. Musklerna värker i både benen och armarna, men värst är det i ryggen. Jag har hostat så att hela ryggtavlan är spänd och svullen, vilket automatiskt innebär att vid varje ny hostning så sprutar tårarana nästan för det värker så.
Men jag ska inte gnälla. Det finns dom som har det värre.

I dagarna kom allas vår terrorist hem från att ha suttit fängslad tillsammans med sina terroristkompisar i Pakistan.
Varför ska dom få komma hem över huvud taget egentligen?


Den här talliban wannabeen har ju redan suttit en ganska lång tid på Guantanamo för att ha stridit på den sidan i Afghanistan. Sen släpptes han därifrån, fick gratis flyg hem till Sverige, en massa spaltmeter i tidningarna och vips...så satt han i finkan igen för terroristbrott.
Här tänkte jag ganska fort att "låt den fan sitta där och ruttna om han nu inte kan sköta sig". För om man nu redan åkt dit en gång och straffats, fattar då inte jag varför man kastar sig huvudstup in i det igen. Nåt måste ju vara jävligt snett.
Men nu lyckades de svenska myndigheterna övertyga pakistanierna om att han skulle släppas och flygas hem till Sverige.
Jag undrar hur lång tid det tar innan killen spränger sig själv i luften tillsammans med en svensk patrullbil i Afghanistan?

Jag lovar att ni får den helt gratis.

Har ju haft det ganska knepigt med förkylning och hosta ett bra tag nu. Men den senaste veckan har det varit riktigt jobbigt. I flera dagar har jag haft hög feber och i går kände jag hur det brände i bröstet då jag hostade.
Så i morse åkte jag in till primärvårdsjouren och mycket riktigt.
Lunginflamation hade man minsann dragit på sig.
Blää!



Men det är bara att gilla läget.
Fick i alla fall läkaren att skriva ut ett sjukintyg direkt, så att jag slipper både karens och tjafs med chefen. Svårt att argumentera emot ett läkarintyg där det står LUNGINFLAMATION med versaler :-D
Så nu ska jag vara hemma en vecka med vila och dunderpenicillin.
I övrigt har det varit ganska lugnt de senaste dagarna. Timrå krossade Linköping igår och allt är frid och fröjd. Ja utom rent personligt då.
Jag ska dra täcket över skallen en stund så ni får ha tålamod med min frånvaro.
Kan förresten berätta att jag kom tvåa i tävlingen om "snyggaste killbloggaren" ;-)

I dag är jag irriterad ska ni veta.
Är hemma med Emil som är lite krasslig i magen och passar samtidigt på att kurera min egen ihärdiga förkylning.
Men det jag är irriterad på är inte min förkylning och inte sonen heller. Nä, det är mina två chefer på jobbet.
I går kväll ringde jag till min trafikledare och talade om att jag tyvärr skulle bli hemma idag.
Svaret jag fick direkt var: "Tack så jävla mycket för det".
Jag kunde inte låta bli att ifrågasätt varför han blev så sur på mig bara för att min son är sjuk. Som att jag skulle kunna påverka det?
Då vräkte han ur sg att det redan var två gubbar hemma och han hade inga att sätta in.
Jaha?
Inte förändrade det min sits.
"Du kan ju inte bli vrång på mig för att jag måste vara hemma. Det är väl inte mitt fel att två andra också är hemma?"
Svaret blev:
"Vrång! Jag är inte vrång! Men vill du se på vrång så ska du jävlar i mej få se på vrång!" och sen la han på.
Vilken chef man har va?
Det är alltid samma visa. Man är världens sämsta anställda som måste vara hemma nån gång ibland. Han har tom vräkt ur sig en fråga om jag "inte har nån kärring som kan ta hand om ungen" en gång. Jävla skithög!
I dag ringde jag så upp min platschef istället och tänkte ta upp detta otrevliga beteende med honom eftersom det är återkommande.
Han bara kom med en massa bortförklaringar om att det är mycket för trafikledaren nu och att vi tydligen har nån intern schism som vi måste lösa. Så nu ska vi ha ett möte nån dag och försöka lösa det.
Blir så less. jag vet att alla på jobbet har samma problem med denna trafikledare, men ingen säger nåt. Vad är det för fel på folk egentligen?

Jajamensan!
Nu ska ni få höra.
Jag är i final i en omröstning angående "Nätets snyggaste killbloggare".
Det ni.

Det trodde ni inte va? ;-)

Så nu saknas det ju bara att några av alla er som inte kan få nog av mig, går in och gör det ni ska hos Falköga.
Kom igen nu!
Var inte en soffpotatis. Gör er röst hörd! ;-)

Jag hatar verkligen förkylningar, eller grissjukan, eller vad tusan det nu är.
Näsan rinner, jag hostar på nätterna och det är allmänt eländigt.
Bläää!



Men inte tänker jag hänga läpp över det inte. Solen skiner helt underbart ute även om det inte är mer än 3 grader varmt. Men vad gör det då man har riktiga kläder? ;-)
I kväll är det matchdags igen och jag har lovat saker jag vet att jag ångrar i efterhand. Efter klackens usla match i premiären mot Brynäs, sa jag lite obetänksamt att jag skulle kliva upp och hålla låda i kommande match.
Aj, aj ,aj. Det kommer att svida i halsen i morgon.
Men har jag lovat så har jag. Inte mycket att göra åt det.

I dag ska jag även försöka med att få iväg syrrans moped till verkstan.



Det är fjärde gången den går sönder sen i midsomras så hon är mäkta less på den nu. Morsan tackar gudarna för garrantier ;-)

Vad ska ni hitta på idag då?