...Elliot!

Min och Helenas alldeles perfekta lilla son. Han hade bråttom ut den lilla krabaten och var 6 dagar tidigare än beräknat.
Tänkte jag skulle ta och berätta om hur det hela gick till.

Kl 4 på natten mellan den 21a och den 22a december, väckte Helena mig och sa att det nog var dags att åka in.
"Jag tror att vattnet har gått. Ring mamma så får dom komma hit"
Jag tyckte då att hon kunde ringa förlossningen först.
De tyckte naturligtvis att vi skulle komma in, så det var bara att masa sig ur sängen det.
Vi la ner det sista i förlossningsväskan medan vi väntade på att Bengt och Ann Britt. När dom dök upp stod jag och bredde mig ett par smörgåsar för att ha med mig. Vet ju sen tidigare att Sundsvalls sjukhus är ett ganska dåligt ställe att vara på, om man är hungrig efter kontorstid.
"Det där är väl onödigt" sa Ann Britt
Sa att jag varit med förr och ville inte vara hungrig om det skulle dra ut på tiden.
"Är väl ingen risk med den där" sa Bengt, och syftade på Helenas tidigare förlossningar. Då hann hon knappt in förrän det satte igång.

Vi kom in på förlossningen och där satte dom igång en CTG på Helena medan jag bytte om till toffler och förberedde mig för de kommande timmarna med väntan...trodde jag.
Efter CTGn var det inget snack om att lillen var på g, och vi fick flytta från
mottagningsrummet och in på en sal.
Där installerade vi oss så gott det gick, men det dröjde nog inte mer än 5 minuter innan värkarna tilltog. Barnmorskan fick snällt komma in igen och fixa lite lustgas till Helena.
Jävla fina grejer det ;-)
När hon åter gått, så gick jag för att hämta ett par glas åt oss.
Hade tagit med en flaska julmust, och alla vet ju hur jobbigt torr luften på sjukhus kan vara.
Hann bara hälla upp åt oss då Helena säger: "nu är det dags!"
Slängde mig på klockan samtidigt som jag kollade att kameran var redo och plockade undan Helenas glas med must.
Sköterskan kom in och frågade lite nonchalant varför vi ringde.
"Han kommer nu!" upplyste älsklingen henne om i en volym så att ingen på hela våningsplanet kan ha undgått det.
"Det går inte. Vi är inte klara. Du får hålla igen lite" säger tanten då.
Nu vet jag ju inte hur det känns, då det inte riktigt ligger för oss män att föda barn, men jag misstänker att om det är tredje ingen så vet man då det är dags?
Hålla igen var det inte att tala om. Elliot hade bestämt sig för att komma ut.
Barnmorskan kom insnubblande genom dörren samtidigt som sköterskan plockar fram alla prylar. BM han precis få på sig handskar, förkläde och klippa av Helenas trosor (ni vet såna där otroligt sexiga av sjukhusmodell), då Helena utbrister "nu kommer han!"
Och mycket riktigt. Där kunde skymtas en liten hjässa. Nu hade dock sköterskan inte hunnit få fram allt, så BM fick hålla emot honom lite, men så fort hon släppte, behövde gumman bara krysta till lite så var han ute. Världens sötaste lilla Elliot!
Klockan stod på 05.40. Alltså bara ca 2 timmar från att vattnet gick.

Trots det snabba förloppet så höll Helena ihop riktigt bra. Det blev 3 stygn, men inget farligt.
Jag klippte navelsträngen och tog mon son tills att dom var klara med efterbörd, syjunta och annat. Sen kunde vi få bekanta oss med lillen på allvar båda två. Han var så perfekt och öppnade sina söta små ögon, höll om mitt finger med son lilla, lilla hand och gnydde lite mellan varven. Gick inte att sluta titta på honom.
Efter nån timme kom det in en ny BM då det hunnit vara skiftbyte på bäbisfabriken. Men hon som förlöste kom in och sa hej innan hon gick hem.
Elliot blev vägd och mätt.
3384 g och 50 cm. Ingen stor kille, men han var såååå söt. Senare kom Bengt och Ann Britt in med tjejerna för dom skulle åka till pappa för att fira jul samma dag.
Gissa om det var 2 stolta storasystrar som turades om att hålla lillebror.
Vid tvåtiden fick vi så äntligen åka hem efter att barnläkaren varit in och besiktat.
Vi åkte direkt och hämtade storebror Emil på fritids. Han skulle visa lillebror för alla kompisarna :-)

Nu har det gått några dagar och vi har landat lite. Elliot gör det bäbisar gör bäst, äter, skiter och sover.
Jag och Bengt har precis varit och hämtat tjejerna igen. Vi är snart hemma hos mamma och lillebror.
Känns faktiskt bra att vi fick några dagar själva med Elliot, bara jag och Helena.

Nu saknas bara att Emil kommer från mamma på fredag så är hela familjen Rendahl/Jalonen samlad :-)

Ja det har handlat mycket om andra nationaliteter den här veckan.
Norska Cargonet och utländska chaufförer.
I dag råkade jag för övrigt ut för en av det senare slaget.
Han stod bredvid mig och skulle lasta på Tunadal.
Frågade Annika inne på kontoret vart han skulle, och det visade sig vara till Åstorp. En inrikestransport med andra ord.
Nu var det ju visserligen åt rätt håll i alla fall men man kan ju inte låta bli att fundera över vilken lastning i ordningen det här var för hans del inom våra gränser?
Det behöver ju inte vara så förstås. Trots allt så är ju inte riktigt alla oärliga.
Den här killen var bulgar med en bil från samma land. En FH12 från -02. Ovanligt ny för deras del, men den hade sett sina bästa dagar.
Det saknades en massa positionsljus och ena strålkastaren var tejpad på plats. Luften läckte ur alla möjliga kopplingar så att eländet lät som en gammal uttjänt kyrkorgel.
Jag tvivlar starkt på att Svensk Bilprovning hade besvärat sig speciellt länge med den innan spanska flaggan kommit fram.
Hur som helst så fick han sitt lass så småningom, men jag trodde aldrig han skulle ta sig därifrån. Bilskrället såg mer och mer ut som en gravid flodhäst allt eftersom rullarna lastades.
Den norskregistrerade trailern däremot såg ut att vara i fin form.
Förvånande var att däcken såg helt ok ut. Annars brukar det vara ganska dåligt med det på dessa typer av fordon. Han hade väl kanske varit på dessa breddgrader under vintern förr ;-)

En annan sak med en ickesvensk inblandad, var killen som fick växellådshaveri på sin trailerdragare mitt på genomfarten i Sundsvall, alltså E4an. Av nån anledning hade 2ans växel fastnat så han tog sig inte så långt. Var bara för grabbarba i vårt garage, assistanskåren, att kasta sig iväg och ta reda på danskeländet.
Jag stod och pratade med Petter då Uffe och Mikaela kom tillbaka efteråt och det hade inte varit nån enkel sak att demonntera mellanaxeln på denna lågbygda DAF.
Att den dessutom hade gott om lådor och annat utefter sidorna hjälpte ju knappast. Speciellt inte med 70% av alla bilar i Västernorrland susande tätt förbi.

Nä nu är det dags för Jägarna 2. Hoppas den är så bra som det sägs.

Det blev en spännande dag idag.
Inte för att det var någon häftig körning eller mycket att göra, utan för att det var så fantastiskt halt överallt.
Det började regna vi halv nio i morse, och alla vet ju hur det blir med vatten på redan befintlig is, det blir snuskigt halt. Som att försöka gå på en lina insmord i såpa.
Spänningen låg helt enkelt i all veta om man skulle ta sig runt sin runda över huvud taget.
Vägarna var ändå rätt hyfsade då trafiken slitit bort det värsta i blidvädret som varit. Men på alla last/lossningsplatser är det rena rama skridskobanan. Även om de varit ute och grusat, så har temperaturen och regnet sett till att all halkbekämpning varit verklös.
Nu gick det trots allt bra, men det är tusan va slut man blir i kroppen av att halka omkring så fort man försöker ta sig fram. Blir ju att man spänner sig hur man än beter sig.

Inga nya inslag i frågan om järnvägen heller.
Visserligen kommer trafiken mellan Umeå och Götet igång i morgon, men det var inte gratis. Vi fick gå med på en 15procentig höjning av priset, och att binda upp oss för en fast volym. Precis det som vi ville undvika.
Här i Sundsvall ser vi fortfarande ingen ljusning.
Det finns förvisso en aktör som det förhandlas med, men ingenting är klart.
Så det är bara att rulla vidare längs med vägarna tills vidare.
Vi hoppas verkligen på en snar lösning även för Sundsvall, då nuvarande arbetssätt tar otroligt mycket mer pengar och energi än det med järnvägen. Framför allt då allt är provisoriskt eftersom det är meningen att järnvägen ska komma igång. Ingen vill lägga ner en massa energi på en permanent lösning som sen bara måste läggas ner i alla fall.
en vi får se. Drar det ut på tiden måste vi ju hitta på nåt.

Bara 13 dagar kvar till BF nu.
Det känns att det närmar sig. Även om man inte tänker på det, så finns det där hela tiden. Bara det att Helena när som helst kan ringa och säga att det är dags.
Har förberett dom på jobbet att om så blir fallet, så får dom hämta bilen på sjukhuset. För jag tar den till förlossningen.
Vill inte riskera att missa det hela och den risken finns verkligen, med tanke på hur fort det gick för Helena med de två tidigare. :-)

Jag talar om alla dessa terrorister som utför sina terrorhandlingar och självmordsexpeditioner mitt ibland oss.
Det värsta är att de själva oftast överlever medan stackars oskyldiga Svensson får sätta livhanken till.
Ett sabla svineri är vad det är.

De ligister jag talar om är alla de utländska trailerekipage som trafikerar vårt avlånga land med oärliga syften.
De roffar åt sig jobben från oss hederliga truckers med rena skämten till betalning och systematiserat fusk med kör och vilotiderna.
Med undermåliga fordon och obefintligt däckmönster ska dom vara här och ränna hela vintrarna. De står i backar, på lastplatser, på parkeringar och ja...överallt. Där står de, lastade med vårt gods och är dessutom bara ivägen.
Varför dom är ivägen?
Jo för att dom inte tar sig någonstans så fort det är lite vitt på backen eller är kallare än +5.



Men det faktum att dessa talibanchaufförer är livsfarliga för övriga trafikanter är inte det enda skälet till min upprördhet.
Nä det är nämligen så, att de flesta av dom är kriminella i mer än ett avseende.
De kommer oftast in i landet med last från ett annat land. Import helt enkelt.
Men sen de lossat sin last, så vill dom ju knappast åka tomma tillbaks till det råtthål de kom ifrån.
Nä, då häckar dom kvar här och kör allt de kan komma över åt än det ena och än det andra hållet inom Sveriges gränser. Så håller dom på ända tills att dom får ett lass som tar dom härifrån.
De bedriver helt enkelt inrikestrafik med ett utlandsregistrerat fordon och utländsk chaufför.
Det kallas Cabotage, och är en starkt begränsad historia enligt EUs lagtext.

Så som lagen säger, så får ett utländskt ekipage, om det kommer till Sverige med last i internationell trafik, utföra tre transporter inom landet under 7 dagar efter det att godset i internationell trafik lossats. Sedan måste de lämna landet. Dessa transporter får utföras i valfritt medlemsland förutsatt att den utförs inom 3 dagar från att inresan med tomt ekipage skedde.

Så.
En bulgarisk chaufför får alltså komma till Sverige med sin last av kistvirke från Balkan.



Lossa det i Övertorneå för att sen lasta upp och lossa tre ggr på vägen hem igen.
Det är alltså om dom följer lagen.
Problemet är att de flesta skiter fullständigt i lagen. De kör kors och tvärs för att överhuvud taget få ihop pengar till hemresan.
Virke från Kalix till Örnsköldsvik - Papper från Sundsvall till Katrineholm - Trycksaker från Katrineholm och Betong från Strängnäs till Mora - Mer virke från Leksand till Gävle - Kaffe från Gävle till Stockholm...osv osv.
Så kan dom hålla på tills dom har råd att åka hem, eller tills att de hittar ett lass som faktiskt tar dom hemåt eller åtminstone ut på kontinenten.

Detta är käpprätt åt helvete, då dessa körningar borde ha gått till svenska åkare för att skapa mer jobb åt dom som faktiskt är med och bidrar till detta fina land.
Istället går nu staten miste om alla dessa utmärkta skatter och momspengar som annars skulle suttit så fint i den glimrande statskassan.
Dessutom är det ju inte säkert att bulgaren kommer så långt som till kontinenten. Utanför Säffle kan ju familjen Eriksson med tre barn i bilen, ha oturen att möta honom där han kommer ur en kurva och får kast på ekipaget med sina hylandmönstrade däck och obefintligt drivaxelvikt.
PANG!!!
Så var det 5 munnar mindre att mätta men en faslig massa utgifter istället för staten i form av räddning, sanering, pappersexercis och allt annat som tillkommer.
Var det då så smart att inte ha bättre koll på denna bulgar, eller vilken annan nationalitet det nu än må vara?

Nä det är dags för de styrande att ta detta problem på större allvar.
Inför en högre grad av övervakning och framför allt, skit i EUs prat om handelshinder och inför lag om vinterdäck på tunga fordon.
Se till att de inte får ränna runt och stjäla körningar.
Hur det ska gå till har jag inte det bästa svaret på, men det är ju faktiskt därför det finns folk anställda på myndigheterna.



Stöd den svenska åkerinäringen.
Prata med din chef, och se till att just ert företag endast anlitar svenska åkare för transporter inom Sverige.

Tack för mig.

Är väl ingen konst att lägga om en verksamhet bygd på järnvägstransport, till landsväg!
Lätt som en plätt!
Första resan med ett helt gäng bilar utöver det normala gick som på räls.
Det enda lilla kruxet som inte är helt löst, är transporten av lotsar mellan Timrå och Myre, men det löser sig nog det med bara vi får klura lite.

Idag fick jag en mycket bättre arbetsdag än de två föregående.
Blev lite styckelossning tillsammans med P-A och Peter och det är då helt otroligt va smidigt det går bara man är rätt personer som samarbetar. Inga problem alls, förutom att det var en sisådär 300 kartonger med Lego, som var utspridda över halva trailern.
Tog lite tid att sortera, men som tur är så väger ju inte Lego speciellt mycket.



Sen blev det lite glöggfika inne på Schenker innan det blev dags att åka ut på dagen repa.
En ganska ordinär sväng med ett ganska spännande inslag.
Tre buntar med takplåt som skulle ut till ett sommarstugeområde på Alnö. Jag var till samma väg i höstas, och visste därmed att det kunde bli lite knivigt. Vägen är i ungefär samma bredd som spårvidden på lastbilen, så det blev lite funderande innan jag kom dit.
Väl på plats så handlade det om balans på hög nivå. Tungan rätt i mun och små, mycket små, rörelser med ratten.



Gick ju bra i alla fall och sen var det mest rutin resten av dagen.

Morfar fick komma hem från korttidsboendet han legat på idag. Han har varit där i två veckor och ansågs nu kunna rehabiliteras i hemmet efter sin höftskada.
Var hem till dom förut efter att ha hämtat med mig TVn från boendet.
Både han och mormor såg lättade ut över att han var hemma igen. Morfar for runt i rullstolen och verkade förhållandevis pigg.
Men det syns att varje grej som händer tär på honom mer och mer. Lillmoffa har blivit så gammal och det känns. Tycker inte att det var så länge sen han, mormor, brorsan och jag var iväg på våra semesterturer till Jokkmok, Leksand, Tärnaby och andra ställen. Saknar den tiden jättemycket. Var så härligt att umgås bara jag och brorsan med mormor och morfar.
Det var tider det!

Nu är det bara 15 dagar kvar till BF och älsklingen börjar minsann känna att lillen växer till sig där inne. De senaste veckorna har magen blivit rejält mycket större och Jag kan med handen tydligt känna hur han ligger. Han har inte fixerat sig än, och det känns bra då vi gärna ser att han stannar där inne några dagar extra. Kommer han efter nyår så har jag 20 pappadagar istället för 10, plus att jag hellre ser att han är född i början av året än i slutet.
Håll tummarna för att det blir så är ni snälla :-)

Ja, för det är väl bara dom som kan tänkas önska mer av den här vita skiten som faller från skyn?
Knappast.
Skulle vara en massa ungar då som av nån anledning älskar att bli blöta och kalla. Men så finns det ju också en anledning till att man inte är myndig förrän vid 18 års ålder. Få har man förhoppningsvis kommit på bättre tankar.



Idag var det dags för det stora elddopet för Milles.
Allt som normalt har gått på järnväg frön Norrland till Västkusten, skulle nu rulla längs med landsvägen.
Ett gäng helt oprövade kort skulle nu ratta vår 25,25 or. Inga bekymmer egentligen, om det inte hade varit för detta sabla lappmögel.
Kan tänka mig att det finns ett antal herrar i ledande positioner som kommer att sova på helspänn i natt.

Jag hade en ond aning inför denna dag.
Inte för det där med att gå från spår till väg, utan mer för min egen del.
Jag kommer ju sällan i kontakt med järnvägen numera.
Nä det var nåt annat.
Och minsann så blev det också en skitdag.
Började med att min bil inte var lossad då jag kom i morse. Paketburar och stycke stod kvar, så det var bara att backa in vagnen, koppla isär och backa in bilen.
Men va fan!
Ingen av de bryggor jag backat mot fungerade. De bara åkte upp och ner som en jojo. Bara att koppla ihop skiten igen och ta 2 andra bryggor. Måttligt less kan jag lova.
Efter många om och men kom fick jag så reda på vad dagen hade att erbjuda i övrigt. Det blev inte direkt bättre.
Först skulle jag lossa 8 paket virke på Samhall här i Timrå. Nu är tyvärr inte dom den snabbaste instansen i dessa trakter. 45 minuter tog det!
Efter det skulle jag lasta upp och köra ut till TESAB, Töva traktor och Sonoco där jag även skulle lasta.
Därefter var det bara att härja tillbaka till Timrå, byta vagn, lossa den nya på Bevego och sen stressa iväg till Matfors för ytterligare ett lass på Sonoco. Därefter åter till Nacksta för att hämta två virkespaket till Umeå.
Hann knappt andas under dessa 6 timmars hetskörning. Lunch var bara att glömma för att hinna ut till Matfors för lass nr 2 innan de stängde.

När jag väl var tillbaka på jobbet kvart över fyra och lämnade ifrån mig bilen till nattchauffören, så satte jag mig ner för att äntligen få en kopp kaffe åtminstone.
Trodde jag.
Var bara att hälla ut skiten och kasta sig in i hetluften igen.
Två bilar skulle flakas om. En som skulle vidare ner till Myre för att gå mot Göteborg, och så var det Örebrobilen som skulle bytas ut för service.
Tio över fem var jag lagomt mör efter en kaffe och lunchlös dag i ett vansinnigt tempo med en massa vitt skit farandes kring öronen.

Tur att man inte har anlag för psykisk sjukdom. Då skulle det nog gå åt helvete en sån här dag.

Tänkte fortsätta lite på ämnet svensk järnväg.
Sista tågen har nu rullat i Cargonets regi.
Kombitrafiken från Norrland till västkusten har nu upphört.

I morgon kuggar vi i och kör rubbet på landsväg istället med allt vad det nu innebär.
För oss på Milles innebär det ca 10 bilar extra från 3 orter i norr till Göteborg. Vi har medvetet dragit ner lite på enheter nu under omläggningen för att se hur upplägget fungerar.
Vill tacka alla som på kort tid hörde av sig till oss och erbjöd sina tjänster. Vi fick ihop de chaufförer vi behövde på bara några dagar, så det var verkligen inte illa.


Flaket längst fram är det jag har på min linje idag. Rullar mellan S-vall och Skellefteå

Men hur kan det bli så här egentligen?
Hur kan regeringen bara lugnt se på medan allt de hela tiden arbetet för, att så mycket gods som möjligt ska gå på järnväg, går upp i rök.
I torsdags var det debatt i ämnet på TV och där kunde man mellan raderna lyssna sig fram till att miljöarbete är otroligt viktigt, så länge det inte kostar pengar.
För hur ska man annars tolka följande?

1.Infrastrukturministerns svar till Sundsvalls tidning på frågan om vad regeringen tänker om kommande nedläggning och den höjda spåravgiften.
"Underhåll kostar"

2.Det faktum att saken inte ens kommit upp i de stora medierna. Trots allt handlar det om enorma mängder ökade CO2 utsläpp och en faslig massa fler tunga fordon på redan hårt trafikerade vägar. Totalt handlar det om närmare 100 bilar extra varje dygn genom Sundsvall där jag bor. Ni som varit där vet ju precis hur illa det kan vara redan nu i vissa fall.

Är det så enkelt att staten vill lösa problemen med dålig kapacitet på våra järnvägar, genom att straffa ut en del av trafiken?
Måste ju vara så med tanke på det som nu hänt.
Jag som yrkeschaufför borde ju egentligen tycka att det är bra om allt går på väg, då det ger fler jobb, men jag tycker helt ärligt att det hela är åt helvete.
Kombitrafik är en bra lösning då det gäller att minska branschens miljöåverkan och godset måste ju ändå åka lastbil i slutändan. För det är ju inte så att spåret går för bi ICA och Konsum direkt.
Men ska vi kunna minska beroendet av fossila bränslen och öka anseendet för yrkeskåren så är järnvägen det enda alternativ vi har idag.



Vi på Milles har arbetet tätt tillsammans med olika spåroperatörer i många år och i det stora hela har det gått riktigt bra.
Visst, ibland har det varit stora förseningar som lett till en del extra arbete, men i stort har det gått smärtfritt. Förseningar drabbar ju även landsvägstransporter även om det oftast går lättare att lösa där i form av vägval och förutseende.



Ska bli spännande den närmaste framtiden att se hur hela den här soppan artar sig.
Jag har svårt att tänka mig att det det inte kommer en lösning i fråga om järnvägen, men hur den kommer att se ut, och när den kommer, ja det återstår att se.

I dag var det en riktigt solig och fin dag...eller INTE!
Fy bubblan vilket väder.
Det blåste halv orkan samtidigt som det både regnade och snöade, ja fan vet om det inte haglade också, på tvären.
I uppförsbackarna parkerade talibanchaufförerna i klasar och i nedförsbackarna åkte Svensson/Andersson i diket, då han fick panik över lite nederbörd.



Det är samma visa varje gång.



Vi har fått nya hyresgäster till en del av vårt garage på jobbet. Det är Assistanskåren som har flyttat in och har kontor, fikarum samt en av portarna tillsammans med oss nu. Ett härligt gäng verkar det som, men idag fick dom verkligen bekänna färg.
Efter att ha haft en relativt lugn natt, trots vädret, så har dom haft häcken full hela dagen idag.
Det har varit bilar i diket, i mitträcken, liggandes på tak, ja överallt.
Bussar, personbilar, lastbilar och allt annat på hjul har tydligen haft nån sorts kollektiv kollaps bara för att det stormade lite.
Ja inte vi på Milles då.
Vi har ju riktiga däck och tänker till lite då vi lastar. Då klarar man sig ganska bra.
Värre är det med alla dessa utländska ekipage som envisas med att sladda in över gränsen söderifrån med halvtaskiga däck eller fel sorts däck för att ta sig fram här.

Det snackas år efter år om att införa en lag om vinterdäck på tunga fordon. Helt suveränt tycker jag, då vi redan har det på vårt åkeri.
Tyvärr är en sådan lag helt värdelös så länge vi är med i EU. Den skulle nämligen gälla enbart för svenska åkerier.
Det är nämligen så, att skulle svenska staten försöka kräva vinterhjul på utländska lastbilar, så är det ett handelshinder enligt EU.
Inte en trafiksäkerhetslag, utan ett handelshinder.
Att en sån lag kan spara liv spelar liksom ingen roll, för fan ta lilla Sverige om vi bryr oss om liv före pengar. För det är tydligen en rättighet att dessa terrorister ska kunna komma i sina halvdassiga, tvåaxliga dragare, med taskiga däck och köra ihjäl oss svenskar en efter en.
Allt i den fria handelns sanna namn.



Men gäller det åt andra hållet med?
Nä nä nä.
Inte får vi svenskar komma till Tyskland med våra automatiska halvljus inte. Och inte får vi komma med våra rejäla ekipage om 25,25 meter och åka ute i Europa inte.
Då gäller nämligen inte alls EUs direktiv om fri handel.
Så otrooooligt sjukt!

Men nu är det helg, så då skiter jag fullständigt i terrordragare med spritköksmat i hytten och hylandmönster på däcken.

Ha en bra helg allihop så hörs vi.

Hej alla glada.
Idag är det en sån där dag då jag bara känner mig låg.
Ja jag ska inte säga för mycket för då blir det bara värre, men en stor del av det har med jobbet att göra.
Hade en motig dag helt enkelt.
Framför allt var det väl en sak som mer eller mindre förstörde hela dagen, då jag anser att vissa har helt fel i det ämnet.
Men nu skiter jag i det och tar nya tag i morgon.
Jag vet vad jag kan och levererar max.

Vi pratar om nåt annat istället.
Igår åkte vi in på förlossningen.
Nä det har inte kommit ut nån Elliot än, men vi trodde nästan det.
Inte för att vattnet gick eller värkarna satte igång eller så. Nä men Helenas blodtryck fick spader samtidigt som hon svullnade upp i ansiktet och fick huvudvärk.
De misstänkte att det kunde vara tecken på havandeskapsförgiftning så vi fick åka in för att kolla.
Men det var falskt larm.
Eller....det var ju inte helt hundra eftersom blodtrycket är högt, men det fanns ingen äggvita i urinen så det var inget akut som tyder på havandeskapsförgiftning.
Men nu ska Helena gå och kolla blodtrycket 2 ggr i veckan samt lämna kiss för provtagning.
Håller tummarna att det inte är nåt allvarligt och att lillen stannar där inne tills efter nyår ;-)

Men sjukhusbesöket var inte det enda som hände igår.
Lillasyster fyllde 18 år :-D
Tycker att det var inte länge sen jag satt med henne i famnen och gav henne välling. Men tydligen är det en sisådär 17 och ett halvt år sedan ;-)
Så nu är syrran krogvuxen. Hon ska ut och göra stan med de andra tjejerna på fredag. Får väl se om jag behöver hjälpa henne hem ;-)

...eller inte!
Nä man kan väl inte påstå att det råder någon vidare julstämning här inte.
Och varför skulle det?
Är ju 22 dagar kvar till jul så varför ha bråttom?
Dessutom saknas det några väsentliga detaljer för julstämning.
Glögg, julskinka och snö.
Snön kan jag visserligen vara utan. Kan ta en julöl istället ;-)

I morgon är det den årliga julfesten med jobbet.
I år blir det äntligen ett RIKTIGT julbord så som det ska vara. Iofs med en betoning på vilt, men ändå.
Tidigare har det hela tiden varit en massa show eller annat fjant inblandat och maten varit kass. Hoppas på nåt bättre i år.
Vi ska nämligen vara på Östanskärs Jakt & Konferans.



Jag har varit dit i tjänsten bara, men en gång bjöds jag på kaffe och kakor av han som driver stället. Jäklar vilken trevlig gubbe måste jag säga.
Ser verkligen fram emot den här julfesten :-D