Redan här har säkert  en hel bunt läsare fått för sig att aldrig mer läsa min blogg eftersom jag har så konstiga idéer. Men lugn bara lugn.

I går kväll bröt en stor brand ut i en magasinsbyggnad i Eslöv.
Branden hotade både en Ica affär och en djuraffär och brandmännen kämpade hårt för att inte branden skulle sprida sig.



Så långt allt väl.
Men det visade sig snart att ett stort gäng ungdomar strök omkring nära brandplatsen och gjorde livet surt för räddningstjänsten. Det rev ner avspärrningar och startade mindre eldhärdar i bland annat buskar, lastpallar och sopcontainrar.
Vad är det för jävla fasoner?
Det har ju hänt liknande saker på ett flertal håll i landet den senaste tiden.
Mest rabalder har det väl varit i stadsdelen Rosengård i Malmö, där ungdomsgäng först tänt på diverse saker och sen hindrat räddningstjänsten.
Ambulanser har mötts av stenkastning och regelrätt handgemäng. Där har det gått så långt att inga ambulansutryckningar får göras till stadsdelen utan poliseskort.
I Göteborg har också räddningstjänst och ambulans hindrats av stökiga ungdomar och fått kalla in polis för att kunna genomföra sin arbetsuppgifter.
Hur kommer det sig att desse snorungar inte fått lära sig veta hut?
Det är ju för tusan människors liv de leker med då de hindrar dessa myndigheter från att utföra det de är till för.
Om jag någonsin fick veta att min grabb varit med och gjort nåt dyligt så kan jag lova att han minsann skulle få sota för det på ett eller annat sätt.
Nu hoppas jag naturligtvis att jag är en tillräckligt bra förälder att han aldrig ens kommer på tanken, då jag själv anser mig ha synda värderingar som jag försöker överföra på honom.

Men vad är det då som felar?

Vi skulle aldrig ha kommit på tanken att lägga oss i livräddande insatser när jag var i tonåren. Visst, busa lite med poliser hörde väl till, men därifrån till att riskera människoliv, ja det är ett ganska stort steg.
För ingen kan ju komma och påstå att de inte vet hur farligt det är med eld eller hjärtinfarkter.
Eller?
Är det inte upp till oss föräldrar att lära våra barn att så gör man bara inte? Är det inte föräldrars uppgifter att se till att barnen har ett sunt förnuft som de vet hur man använder?
Om nu barnen inte har dessa egenskaper, så måste det ju innebära att man har misslyckats som förälder.
Men samtidigt förstår jag att det händer.
I dag är det allt för många föräldrar som överlåter allt vad barnuppfostran heter på skola och barnomsorg. De undviker själva att ta konflikter med sina barn, och när någon nämner nåt om hur illa deras barn har betett sig, slår dom bara ifrån sig.
"Det skulle aldrig min son/dotter göra"
Istället för att själva ta tag i det, är det enklare att bara gömma huvudet i sanden och blunda för problemen.
Farligt, farligt att ge sina barn uppfattningen om att det är ok att göra vad som helst utan konsekvenser för egen del.

Nä, det behövs en rejäl uppryckning från svenska föräldrar. Det går att kombinera en yrkeskarriär med barnuppfostran. Bara man börjar i tid så har barnen det med sig i ryggmärgen genom resten av livet.