...Elliot!

Min och Helenas alldeles perfekta lilla son. Han hade bråttom ut den lilla krabaten och var 6 dagar tidigare än beräknat.
Tänkte jag skulle ta och berätta om hur det hela gick till.

Kl 4 på natten mellan den 21a och den 22a december, väckte Helena mig och sa att det nog var dags att åka in.
"Jag tror att vattnet har gått. Ring mamma så får dom komma hit"
Jag tyckte då att hon kunde ringa förlossningen först.
De tyckte naturligtvis att vi skulle komma in, så det var bara att masa sig ur sängen det.
Vi la ner det sista i förlossningsväskan medan vi väntade på att Bengt och Ann Britt. När dom dök upp stod jag och bredde mig ett par smörgåsar för att ha med mig. Vet ju sen tidigare att Sundsvalls sjukhus är ett ganska dåligt ställe att vara på, om man är hungrig efter kontorstid.
"Det där är väl onödigt" sa Ann Britt
Sa att jag varit med förr och ville inte vara hungrig om det skulle dra ut på tiden.
"Är väl ingen risk med den där" sa Bengt, och syftade på Helenas tidigare förlossningar. Då hann hon knappt in förrän det satte igång.

Vi kom in på förlossningen och där satte dom igång en CTG på Helena medan jag bytte om till toffler och förberedde mig för de kommande timmarna med väntan...trodde jag.
Efter CTGn var det inget snack om att lillen var på g, och vi fick flytta från
mottagningsrummet och in på en sal.
Där installerade vi oss så gott det gick, men det dröjde nog inte mer än 5 minuter innan värkarna tilltog. Barnmorskan fick snällt komma in igen och fixa lite lustgas till Helena.
Jävla fina grejer det ;-)
När hon åter gått, så gick jag för att hämta ett par glas åt oss.
Hade tagit med en flaska julmust, och alla vet ju hur jobbigt torr luften på sjukhus kan vara.
Hann bara hälla upp åt oss då Helena säger: "nu är det dags!"
Slängde mig på klockan samtidigt som jag kollade att kameran var redo och plockade undan Helenas glas med must.
Sköterskan kom in och frågade lite nonchalant varför vi ringde.
"Han kommer nu!" upplyste älsklingen henne om i en volym så att ingen på hela våningsplanet kan ha undgått det.
"Det går inte. Vi är inte klara. Du får hålla igen lite" säger tanten då.
Nu vet jag ju inte hur det känns, då det inte riktigt ligger för oss män att föda barn, men jag misstänker att om det är tredje ingen så vet man då det är dags?
Hålla igen var det inte att tala om. Elliot hade bestämt sig för att komma ut.
Barnmorskan kom insnubblande genom dörren samtidigt som sköterskan plockar fram alla prylar. BM han precis få på sig handskar, förkläde och klippa av Helenas trosor (ni vet såna där otroligt sexiga av sjukhusmodell), då Helena utbrister "nu kommer han!"
Och mycket riktigt. Där kunde skymtas en liten hjässa. Nu hade dock sköterskan inte hunnit få fram allt, så BM fick hålla emot honom lite, men så fort hon släppte, behövde gumman bara krysta till lite så var han ute. Världens sötaste lilla Elliot!
Klockan stod på 05.40. Alltså bara ca 2 timmar från att vattnet gick.

Trots det snabba förloppet så höll Helena ihop riktigt bra. Det blev 3 stygn, men inget farligt.
Jag klippte navelsträngen och tog mon son tills att dom var klara med efterbörd, syjunta och annat. Sen kunde vi få bekanta oss med lillen på allvar båda två. Han var så perfekt och öppnade sina söta små ögon, höll om mitt finger med son lilla, lilla hand och gnydde lite mellan varven. Gick inte att sluta titta på honom.
Efter nån timme kom det in en ny BM då det hunnit vara skiftbyte på bäbisfabriken. Men hon som förlöste kom in och sa hej innan hon gick hem.
Elliot blev vägd och mätt.
3384 g och 50 cm. Ingen stor kille, men han var såååå söt. Senare kom Bengt och Ann Britt in med tjejerna för dom skulle åka till pappa för att fira jul samma dag.
Gissa om det var 2 stolta storasystrar som turades om att hålla lillebror.
Vid tvåtiden fick vi så äntligen åka hem efter att barnläkaren varit in och besiktat.
Vi åkte direkt och hämtade storebror Emil på fritids. Han skulle visa lillebror för alla kompisarna :-)

Nu har det gått några dagar och vi har landat lite. Elliot gör det bäbisar gör bäst, äter, skiter och sover.
Jag och Bengt har precis varit och hämtat tjejerna igen. Vi är snart hemma hos mamma och lillebror.
Känns faktiskt bra att vi fick några dagar själva med Elliot, bara jag och Helena.

Nu saknas bara att Emil kommer från mamma på fredag så är hela familjen Rendahl/Jalonen samlad :-)