Ibland blir man ju bara så jävla less!
Sedan semestern har jag haft förmånen att få behålla samma bilar hela tiden på min linje. Bil 103 och 113 har varit bofasta på som Skellefteåbilar istället för att, som det ofta är på vårt åkeri, bytas ut hela tiden.
Jag har tagit vara på den möjligheten i största möjliga mån och sett till att just dessa två bilar, med tillhörande flak och efterfordon, är i bästa möjliga skick.
Jag tvättar och städar bilarna. Fixar alla småsaker som löpande kan gå sönder samt ser till att allt fungerar friktionsfritt och utan bekymmer.
Man kan ju tycka att en sådan sak borde uppmuntras, men inte hos oss inte.
Idag fick jag veta att vår fordonsansvarige istället tycker att en sån sak snarare ska bestraffas. Han planerar att byta ut 103 an mot bil 56.
Då våra bilar har stigande ordning så kan ni ju själva föreställa er att det är viss skillnad både ålder och miltal på dessa bilar. 56 an är en 06 a med 75 000 mil bakom sig, medan 103 an är en sen 08 a med bara 38 000 mil på mätaren. Men det största felet med 56 an är inte åldern, utan hela bilskrället i sig.

Det är en Mercedes!

Usch och tvi!

Seg och klumpig.
Gungig och bångstyrig.

Det enda som är bra med eländet är förarstolen. Man sitter riktigt skönt i den.
Men sen var det slut på bra saker.
Anledningen till att han vill sätta den hos oss kan jag för mitt liv inte begripa. Är ju sagt att alla fjärrbilar ska vara så nya som möjligt, och så vill man ha den här där det är är mest vinter av alla linjer då det är vinter och där det dessutom är rätt mycket mil på grejorna. Inte i det avseende att det är många totalmil, men lotsen där uppe kan ha svängar på uppåt en 40 mil per dag.
Inte som att åka ner på järnvägen i stan och hämta direkt.

Jag hoppas verkligen att dom tänker om i det här fallet. Annars kommer då inte jag att lägga ner mer tid än absolut nödvändigt på bilarna i fortsättningen. Dom får välja själva.

Nu ikväll var vi ner till brorsan och hans fru en sväng. Ja och så lilla Lex då.
Jag har nämligen blivit farbror ser ni :-D
Förra tisdagen tittade han ut under ganska dramatiska former.
Lenithas(mamman) vatten gick kl 3 på natten. Hon och Helena åkte in men blev hemskickade igen vid halv 6 tiden.
Kl kvart över 7 ringde Lenitha till Helen igen.
Då hade hon krystvärkar och hade ringt efter en ambulans. Både Helena och ambulanspersonalen hann bara komma innanför dörren där hemma innan Lex bestämde sig för att komma ut i mamma och pappas säng.
Han hade bråttom den lilla krabaten :-)

Nä nu ska jag duscha och sen är det sängen som gäller här hemma.

Ta hand om er där ute.