...det är ju frågan.

Ibland kommer det såna där lägen då man börjar fundera.
Är det här chansen jag väntat på, eller har jag det bästa redan nu?
Ska jag hoppa på tåget eller stå kvar på perrongen?
Det är just ett sånt läge jag står inför nu.
Eller...?
Jo jag tror det. Åtminstone hoppas jag det.
Tyvärr kan jag inte avslöja vad det är riktigt än, men ni lär ju få se om det blir nåt av.
Det låter bra så här långt i alla fall så vi får se vad som händer.

Annars rullar det väl på som vanligt. 2 månader kvar tills att guldklimpen beräknas anlända och det börjar kännas att det närmar sig.
Han verkar må bra i alla fall då det är ett sabla liv på honom i mammas mage. Visserligen hade tillväxtkurvan gjort ett rejält hopp nedåt på skalan sist vi var hos bm, men det är nog inget att oroa sigf över. Vi får väl se nästa fredag då vi ska dit igen.

Magen som den såg ut i förra veckan.

Om det nu inte räckte med att vi snart har vår egen lilla bebis, så hade vi 2 st här på besök i söndags.
Dels så var det brorsan med fru och lilla Lex, och dels var det min kära kusin Andreas med hela familjen. Deras bebis är visserligen ett halvår nu, men hon är likväl en bebis lilla Signe :-D

Det blev verkligen fullt hus här då med 6 barn och lika många vuxna.

Appropå lilla Lex förresten.
Vi fick äran att ha honom alldeles för oss själva i förra veckan.
Mamma Lenitha blev jättedålig under natten mot  måndag och fick ta ambulans in på akuten. Det var hennes galla som spökade och visade sig senare innehålla ett mindre grustag.
Jag fick rycka ut och hämta lilleman mitt i natten och sen var han hos oss i 2 dygn.
Men det stoppade inte där.
Senare i veckan återkom smärtorna för Lenitha och Lex fick komma tillbaka upp till oss på berget medans mamma lades in på sjukhus för operation. Den här gången blev det inte lika länge då pappa satte sig på bussen och kom hem från arbetet i Stockholm.

Det var i alla fall mysigt att få rå om det lilla knytet ett tag. :-)

Lilla Lex i "faster" Helenas famn

I dag blev jag lite smått förbannad på den otur som förföljt mig ett tag nu.
På förmiddagen sken solen för fullt och jag bestämde mig för att tvätta hela ekipaget.
Sagt och gjort så åkte jag till Lastcenter och körde in i tvätthallen. Inga problem med det, men då jag skulle ut därifrån då allt var klart, så had solen gjort helt om och istället föll ett kallt, grått novemberregn.
Sabla otur milt uttryckt!
Nu var ju hela projektet ogjort. Tog ju inte lång stund innan bilen var lika skitig som innan jag körde in i tvätthallen :-(