Det är ju inte varje dag som skulle passa in i nån amerikansk action rulle.
Men det var faktiskt en sån igår.
"Tjuvar, knark och massiv polisinsats var en del av min torsdag. Och förutom det så kan ni lägga till trasig rygg mitt i alltihop.
Men jag ska ta det från början.

Arbetsdagen igår var intensiv redan från första stund.
Jag hade en tidslossning i Bergom som ligger en bit utanför Sundsvall, redan kl 8 på morgonen.
Hade väl inte varit nåt bekymmer, om det inte vore för att jag skulle byta bil först.
Så medan vår fordonsansvarige hämtade bilen på Volvo, så flakade jag av sur Scanian. Precis när jag skulle släppa på sista flaklåset, släppte själva handtaget så jag fick det i näven. Därav var jag tvungen att krypa in och trycka ut spärren bakifrån. Precis då jag böjde mig ner, körde det till nåt fruktansvärt i ryggen precis under vänster skulderblad.
Såg stjärnor och planeter medan jag ändå trixade med den förbenade spärren.

Till slut fick jag till det och sen var det bara in med den nya bilen och sen ge sig iväg.
Jag for ut på motorvägen och när jag passerade Timrå kyrka så kommer det 3 st mercor i hög fart bakifrån. Två sedaner med en van mellan sig. De svängde ut helt synkroniserat och med bara några meter mellan sig då de körde om. Som alltid då jag blir omkörd så håller jag ett öga i vidvinkelspegeln. Den sitter under den vanliga backspegeln, så man ser liksom lite ner på den bil som passerar.När vanen kommer upp jämsides och jag ser ner i passagerarutrymmet så höll jag på att tappa hakan. Där låg en automatkarbin av militär typ.
Visst, jag är ju ingen expert på vapen, men jag gjorde ju i alla fall 11 månaders värnplikt där jag själv hanterade den typen av bössor.
Att samtliga tre bilar var utlandsregistrerade, en norsk, en Lettisk och en som jag inte vet vad det var, gjorde att jag fick en obehagskänsla i kroppen.
Jag funderade lite och sen ringde jag 114 14. Presenterade mig och berättade vad jag sett.
Operatören blev ganska upphetsad och skickade mig vidaer till ledningscentralen. Där fick jag upprepa allt och jag märkte på hon jag pratade med att nåt var på gång. Sen la jag på och fortsatte mot Bergom.
När jag senare skulle lasta i Matfors så ringde telefonen.
Det var en polis som berättade att de stoppat bilarna och kontrollerat dom men inte hittat nåt konstigt. Kände mig jättefånig men samtidigt så visste jag ju vad ag hade sett.
Polismannen sa att jag hade gjort helt rätt som ringt och bara för att dom inte hittade nåt så behövde det ju inte betyda att det inte funnits nåt där.
För det hade varit nåt som inte stämde med dessa bilar berättade han och nu hade dom ju också ID på samtliga passagerare. Han tackade så mycket för att jag ringt och sa att jag inte skulle tveka om liknande saker i framtiden.
Jag kände mig ganska tom efter det samtalet, men jag visste att det jag sett var ett automatvapen.
Kanske hade de släppt av någon med det innan polisen fick upp spåret? Kanske hade de lämnat det till nån efter vägen? Frågorna snurrade i skallen.
Men jag kände ändå att jag gjorde rätt.
Tänk om man skulle sett rubriken "Barnfamilj ihjälskjuten i gangsterkrig" eller nåt sånt, och vetat att det kanske var dom jag såg? Det hade jag aldrig förlåtit mig själv för.

När jag sen stannade till på Shell på väg tillbaka, så kom nästa grej.
Mitt framför mig ser jag hur två lettiska skåpbilar står och lastar över personbilsdäck i en stor släpvagn. Två st lastar däcken medan en tredje står och kikar sig omkring. Tanken kom direkt att, vad är nu detta, men jag kände att jag kunde inte ringa polisen igen.
Klev ur istället och passerade en gamal risig Seat på parkeringen. Den hade sett sina bästa dagar för bra många år sedan, och i den satt 3 minst sagt tvivelaktiga figurer. Jag köpte min dricka och gick ut igen. När jag så gick mot den där Seaten igen, så ser jag hur de två passagerarna i bilen helt ogenerat sitter med varsin spruta i armvecket.
"Nä nu orkar jag inte mer", tänkte jag . Så jag hoppade in i lastbilen och for därifrån.

Allt det på några få timmar.

Resten av dagen var lugnare, förutom att ryggen fortfarande håller på att ta knäcken på mig. Var förbi hos sjukgymnasten idag för att få skiten fixad, men hon lyckades inte få till det helt. Hade för starka muskler i ryggen som höll emot sa hon.
Ja man lyfter väl en hel del om dagarna, så det vore väl konstigt om det inte fanns lite.
Hoppas i alla fall att det ska ge med sig i helgen så att jag kan jobba som vanligt på måndag.

Nu i helgen blir det att försöka ha lite skoj med alla 3 barnen. Om det är bra väder i morgon så tänkte vi åka upp på Norra Stadsberget och är det dåligt så blir det Drakborgen. Sen på söndag blir det nog lite utelek här hemma om vädret tillåter.

Ha en bra hel allihop.

Ibland blir man ju bara så jävla less!
Sedan semestern har jag haft förmånen att få behålla samma bilar hela tiden på min linje. Bil 103 och 113 har varit bofasta på som Skellefteåbilar istället för att, som det ofta är på vårt åkeri, bytas ut hela tiden.
Jag har tagit vara på den möjligheten i största möjliga mån och sett till att just dessa två bilar, med tillhörande flak och efterfordon, är i bästa möjliga skick.
Jag tvättar och städar bilarna. Fixar alla småsaker som löpande kan gå sönder samt ser till att allt fungerar friktionsfritt och utan bekymmer.
Man kan ju tycka att en sådan sak borde uppmuntras, men inte hos oss inte.
Idag fick jag veta att vår fordonsansvarige istället tycker att en sån sak snarare ska bestraffas. Han planerar att byta ut 103 an mot bil 56.
Då våra bilar har stigande ordning så kan ni ju själva föreställa er att det är viss skillnad både ålder och miltal på dessa bilar. 56 an är en 06 a med 75 000 mil bakom sig, medan 103 an är en sen 08 a med bara 38 000 mil på mätaren. Men det största felet med 56 an är inte åldern, utan hela bilskrället i sig.

Det är en Mercedes!

Usch och tvi!

Seg och klumpig.
Gungig och bångstyrig.

Det enda som är bra med eländet är förarstolen. Man sitter riktigt skönt i den.
Men sen var det slut på bra saker.
Anledningen till att han vill sätta den hos oss kan jag för mitt liv inte begripa. Är ju sagt att alla fjärrbilar ska vara så nya som möjligt, och så vill man ha den här där det är är mest vinter av alla linjer då det är vinter och där det dessutom är rätt mycket mil på grejorna. Inte i det avseende att det är många totalmil, men lotsen där uppe kan ha svängar på uppåt en 40 mil per dag.
Inte som att åka ner på järnvägen i stan och hämta direkt.

Jag hoppas verkligen att dom tänker om i det här fallet. Annars kommer då inte jag att lägga ner mer tid än absolut nödvändigt på bilarna i fortsättningen. Dom får välja själva.

Nu ikväll var vi ner till brorsan och hans fru en sväng. Ja och så lilla Lex då.
Jag har nämligen blivit farbror ser ni :-D
Förra tisdagen tittade han ut under ganska dramatiska former.
Lenithas(mamman) vatten gick kl 3 på natten. Hon och Helena åkte in men blev hemskickade igen vid halv 6 tiden.
Kl kvart över 7 ringde Lenitha till Helen igen.
Då hade hon krystvärkar och hade ringt efter en ambulans. Både Helena och ambulanspersonalen hann bara komma innanför dörren där hemma innan Lex bestämde sig för att komma ut i mamma och pappas säng.
Han hade bråttom den lilla krabaten :-)

Nä nu ska jag duscha och sen är det sängen som gäller här hemma.

Ta hand om er där ute.

Go`kväll i stugorna.
Ja det är bara er egen lilla tomte som tittar in för ett sent kvällsinlägg.

För er som inte vet det, och det är det ju få som gör eftersom jag inte skrivit på så länge, så fick min lilla Emil diagnosen ADHD i våras.
Jag och hans mor har länge misstänkt att det är nåt som stör honom, då han haft svårt med koncentrationen och  en massa okontrollerbara utbrott.
På dagis fick han av personalen, ja speciellt en då, stämpeln på sig som "den där jobbiga ungen" fast han sällan förtjänade det. Han fick helt enkelt ta smällen då det var lättast att skylla på honom.
När han så började i 6-års förra hösten så var det annat ljud i skällan. Där var personalen med på noterna direkt och det tog inte lång tid förrän elevhälsan tog sig an honom.
Det hela slutade så med att han fick komma in på BUP ( Barn- och ungdomspsykriatrin) för utredning, vilket resulterade i diagnosen ADHD

Det var en lättnad för oss föräldrar även om man naturligtvis inte vill att ens barna ska ha en funktionsstörning. Nu kände vi att vi hade något att luta oss mot och även kunna få stöd för både inom skolan och hemma.

I dag var jag på en mycket givande föreläsning om ADHD.
Det var BUP som stod bakom det hela och hade bjudit in både föräldrar, anhöriga och skolpersonal.
De som höll i det var två psykologer från BUP här i Sundsvall och Härnösand. Vi fick en ganska bred genomgång både om vilka problem detta funktionshinder medför men även en hel del matnyttigt om hur man ska tackla det och stötta barn med ADHD.
Kändes mycket skönt att äntligen fått något rejält att gå på då jag nog tycker att informationen från vår psykolog på BUP varit aningens knapphändig.
Nu är i alla fall jag och Helena bra mycket bättre rustade för att ge Emil det stöd han behöver, men vi vet också mer vad vi kan förvänta oss och vilka krav vi kan ställa på både honom och skolan.

En annan sak som vi fick ordning på idag var julklappshandlingen.

Hör på det här...Vi är klara med den!

Det ni :-)
Vi hade funderat på att handla för ca en femhundring per barn då vi ju trots allt har tre stycken. Nu blev det lite mer än så. Vi landade på ca 800 per unge.
Men det var det värt. Med tanke på hur fruktansvärt dyrt det är med leksaker, oavsett vad man ska ha, så har vi gjort världens kanonkap.
Vi handlade rubbet på Toys R Us Lagerutförsäljning. Eller, nån pryl tror jag var till ordinarie pris, men i övrigt så.
Sanslöst vilka klipp vi gjorde då vi totalt tjänade 3163 kronor i rabatt på sakerna.
Inte illa alls tycker jag.
Så istället för 5725 kr kostade det totalt 2562 kr. Och då har vi verkligen fått mängder med saker. Kanske lite väl många men det känns som att vi vill skämma bort dom lite då vi kan. Sen att det bara är rejäla prylar och inget billigt skräp gör ju inte saken sämre direkt. :-D

Det har med andra ord varit en riktigt givande dag. Och det kan jag med gott samvete säga trots att Timrå torskade mot MODO nu ikväll. En riktig plattmatch av Timrå även fast MODO spelade riktigt bra.

Nu är det sängen som gäller. Jobb i morgon igen så man bör ju ladda batterierna.

Sov gott.

Ja vi gör väl det.
för drygt ett år sedan, bra precis ett halvår efter det att Annica flyttat ut och vi kommit fram till att det inte blir vi i framtiden, så bestämde Emil och jag oss för att ta en tur till lekparken i det mycket vackra höstvädret.
Han lekte på där i godan ro och jag tyckte väl allt var ganska behagligt just då.
Det skulle bli bättre.
Mycket bättre!
Där kom det en mamma gående med sina två döttrar som också tänkte ta vara på den strålande solens värme.
Emil var så klart framme hos dom som en oljad blixt för att presentera sig som han alltid gör.
"Hej, jag heter Emil och är 6 år"
Sen var det full fart på småttingarna och där satt jag och tänkte att man måste väl vara lite trevlig då vi ändå sitter här utan barn. Dessutom var hon ju en riktigt söt mamma ;-)

Vi började småprata om ditten och datten medans barnen härjade.
Det visade sig at hon hette Helena och var just hemflyttad till Timrå efter att ha bott ett antal år i Västerbottens mörka skogar.
Tänkte väl inte mer på det annat än att tanken gick om att det här blev ju bara bättre och bättre. Söt och singel dessutom :-D Fick väl kanske en och annan vild idé om att man kanske skulle höra om hon ville ses igen, men det stannade vid tanke just då.
Tiden rullade iväg  och det började väl bli dags att gå in och laga middag då Helena frågade: "Du känner inte igen mig va?"
Just då såg jag med all säkerhet ut som en fiollåda i ansiktet.
Kunde för mitt liv inte komma på att jag sett henne förut.
"Du gick i skolan med min bror Kent" sa hon och såg lite finurligt på mig.
Då ramlade talgdanken ner.
Lilla Helena. Kentas lillasyster som alltid skulle vara med då jag och Kenta hade nåt fuffens för oss.
Hon var ju kanske 8 år sist jag såg henne så det var väl inte konstigt att jag inte kände igen henne?
Middagen flög helt ur skallen och vi surrade barndomsminnen en stund.
Det hela slutade med att vi bestämde att vi skulle åka på Drakborgen tillsammans med ungarna helgen efter.

Ja och på den vägen är det.
Den första juli i år flyttade vi ihop i en 4 1/2 på Örnen i Timrå och i december kommer det en liten Elliot in i vår redan ganska rejäla familj.
Det blir fyra vildar som alla börjar på E.
Emil, Ebba, Evelina och Elliot. Ja och så katten Maja då förstås. :-) Hon är nog värre än alla ungarna tillsammans och driver en till vansinne ibland med sina upptåg. Men hon är världens sötaste kisse.



Visst har det hänt mycket under det här dryga året som gått, men det vore ju taskigt av mig att berätta allt på en gång. Hur spännande skulle det vara?

Kan väl sammanfatta lite i ord som jag kan utveckla senare.

Skillsmässa, ADHD, bodelning, gravid, hjärntumör, Örnen, bilar, fårskalle, Lex och mycket mera.

Men det får ni som sagt läsa om vid ett annat tillfälle.
Nu ska jag, älsklingen, Elliot och Maja ta och krypa till kojs för lite TV-gluttande.

Ha det så bra allihopa.

...över omgivningarna.
Snart är vintern här mina vänner.

"Vad är det för bra med det då?" undrar ni.

Inte ett endaste dugg skulle jag vilja påstå.
Det är bara kallt, snö, halka, elände, mer snö, polacker och denna eviga halka. Bara dynga med andra ord.
Som lastbilschaffis så har man ett alldeles speciellt förhållande till vintern, och det är inte av det vänligare slaget.
Kung Bore har en förmåga att ställa till det på de mest påhittiga sätt för att hindra oss så mycket som möjligt i trafiken. Det är snöstormar och is som är den största boven, men den största irritationen skapar han med nåt helt annat.
Polacker!
Ja egentligen är det väl inte bara polacker utan också estländare, tyskar, ukrainare, ryssar och några nationaliteter till.
De är rena rama mörkret för oss riktiga truckers som faktiskt hör hemma här i Svedala.
Tro nu för guds skull inte att det här är något rasistiskt påfund från min sida. Nejdå, jag har absolut inget emot folk med just dessa ursprung...så länge de inte sitter bakom ratten på en lastbil.
Saken är nämligen den, att de förutom att de har begränsade kunskaper om vinterkörning, även skramlar in över vår gräns med, ja låt min vara snäll, något fel utrustning.
-De har tvåaxliga dragbilar vilket gör att de har noll tryck på drivhjulen.
-Däcken, som är alldeles utmärkta däck på sommarväg, saknar till stora delar fäste över huvud taget på is och snö. Ja det räcker ofta med lite frost på maken för att det ska skita sig totalt.

Detta låter kanske som rena rappakaljan för den som inte är insatt, men för oss som håller på med det innebär det stora bekymmer.
Ja vi har naturligtvis rejäla däck och bra bilar, men det hjälper ju knappast då det står en ukrainare med en gamal MAN och blockerar hela vägen i första bästa uppförsbacke.
Det är ju naturligtvis även lite synd om de stackarna och skulle det mot all förmodan hända nån på vårt åkeri så är bärgare och annat där snabbare än ett pizzabud på Manhattan. Men så enkelt är det inte för dessa utlandsåkare. Där har nämligen bärgningsföretagen börjat kräva betalt i förskott för att de över huvud taget ska få några slantar. För hur skulle de annars få pröjs? Skicka en fakrura till nån bakgata i Kiev eller Gdansk? Ja visst men de får knappast några pengar av det.
Detta har resulterat i att polackerna står och inte bara blockerar vägen, utan gör det länge. Så länge det går att ta sig förbi så väntar bärgaren tills att de har fåt pengar.
Men nu är ju inte Ivaneller Oleg speciellt dumma.
De har kommit på, att om de då det börjar slire tar och styr ut hela ekipaget så att det blir tvärstopp, så måste dom få hjälp för att nån alls ska komma fram.

Ja som ni ser så är det inte helt okomplicerat med vinter inte.
Jag brukar säga att på sommaren har jag världens bästa yrke, men på vintern skulle jag lätt kunna göra nåt annat. Att står ute och dra spännband i -30 grader och snöstorm är ju inte direkt något som bättrar på solbrännan ;-)

Nu är jag tillbaka här på bloggen och ska väl ta upp skrivandet igen. Ska berätta mer vad som hänt sen sist, men det får bli en annan gång.

Ja det är väl det minsta man kan säga.
Det är Timråland denna helg.
En gratisfestival som varje år går av stapeln i centrum.
Det är långt ifrån den största festivalen som finns, men den är så där härligt gemytlig och genomtrevlig. Inga jätteartister, men ett jäkla ös.
Samma helg är det Mid Nordic Cup här i Timrå.
Det är en stor fotbollscup ,ed ett par hundra lag eller så, och då ökas antalet människor i Timrå på rejält kan jag lova. Varenda stuga och husvagnsplats är fylld och det är mycket folk i rörelse. Då är byn långt ifrån den småsömniga plats som den normalt är.
Mycket trevligt tycker jag.
Fotbollscupen drog igång redan i torsdags, men i går var det så dags även för Timråland.
Magnus Carlsson, den gamla schlagerbögen, drog igång det hela med ett riktigt bra uppträdande. Vi passade på att äta middag där samtidigt hela familjen och det var kul att se hur Magnus fick tanterna att vicka på höfterna.
ja och så Timrås egen Cougar trio då så klart ;-)
Det var verkligen angelägna om att synas av denne öppet homosexuelle sångare. Vad nu det skulle vara bra för :-D
Ja middag var det ja.
Vilken underbar mat vi åt.
Jag tog en rätt med grillad, gravad lax, saltslungad potatis och en god sallad. Dessutom en helt underbar sås/dressing till det.
Annica tog grillad kyckling och grönsaker i pitabröd(vad den rätten hette egentligen kommer jag inte ihåg).
Det var också riktigt gott och båda rätterna var klart över förväntningarna då det gäller festivalmat.
Mums fillibabba!
Det är Portercaféet på Åstön som står för maten och jag tror minsann att jag ska förära stället med ett besök här framöver.



Idag får vi se vad som händer. Det är massor med barnaktiviteter på torget, så chansen att vi hamnar där är ju ganska stor.
Eventuellt kan det bli nån liten utflykt, men det får vi se. Syrran spelar ju fotboll kl 16 också, så det finns ju att välja på.
Ha en bra dag allihop.

Såg att Alliansen och Maud Olofsson vill sälja ut det statliga Vattenfall.



Vilken lysande idé!
Så att tyskarna, fransmännen eller ryssarna kan roffa åt sig ännu en del av vår BNP.
För det är ju just det som blir konsekvensen av sådant. Jag är inte på något vis för en kommunistisk syn på statligt ägande, men dessa utförsäljningar har ju en tendens till att hanteras på amatörmässiga sätt.
Ta ärendet med före detta Vin &Sprit till exempel.



Staten skulle inte äga det längre och sålde därmed hela klabbet till franska Pernod Ricard. Försäljningen gick igenom och fortare än någon han stava sig igenom ordet "utförsäljning", så hade Pernod packat ihop hela företaget och flyttat alltihop utomlands.
En hel drös människor blev utan arbete och därmed förlorade staten lika mycket som de tjänade på försäljningen.
55 miljarder var prislappen för Pernod, och det är en respektabel summa måste jag medge.
Men var det värt några hundra arbetstillfällen, förlorade inkomster från inkomstskatter och förlorade intäkter från den skatt som företaget bidragit med i fråga om försäljningen av sina tillverkade produkter.
Under ett längre perspektiv måste det ju handlat om fan så mycket mer än 55 miljarder?

Visserligen kan ju knappast vattenfalls anläggningar och personal flyttas utomlands, men däremot kommer inkomsten till statskassan från skatter och moms, att hamna i utländsk ägo istället för svensk. Åtminstone om det blir rysk, tysk eller fransk ägare i framtiden.



kanske borde man i dessa fall, speciellt i fallet med tillverkningsindustrier som Vin & Sprit, skriva in en klausul om att företaget inte får flyttas utomlands i rödaste rappet.
För hur det än är, måste väl en regering värna om sina medborgare i första hand och inte enbart tänka på klingande slantar?

Ja det var verkligen onödigt att börja jobba igen.
Jag kunde lika gärna fortsatt med min ledighet. Måndag, tisdag och onsdag var jag klar med allt vid 10 och satt sedan bara av dagarna. Torsdag och fredag hade jag väl i och för sig att göra, men det var knappast så att jag storknade.
Men det blev ganska ok i slutändan i alla fall.

Jag ska bara jobba måndag och tisdag nu till veckan, sen är jag ledig till den 23 augusti.
AHHHH!!!!
Frågade chefen om jag inte lika gärna kunde vara ledig till veckan då det är så lite att göra. Han tyckte det var lika bra det då jag ändå skulle vara ledig de två efterföljande veckorna. :-D

Så vad ska man då hitta på under den här ledigheten?
Vädret verkar ju inte bli lika strålande som under de tre veckor jag redna haft, men det är ju inte hela världen. Kanske kan man få till lite fiske. Skulle sitta fint.



Åka till Prästtjärn och blöta reven lite. Några öringar med hem och en mycket trevlig stund vid min favoritsjö.
Det är en fantastisk liten tjärn som jag lärt att uppskatta mycket.
Man är så gott som alltid där helt själv och desutom är fisket riktigt fint där. Har väl visserligen blivit utan några ggr då jag varit där, men det är sällan och oftast  kommer man hem med ett par fina bitar.

Kanske kan jag även komma iväg på den lilla tripp som aldrig blev av under den förra ledighetsperioden. Skulle vara riktigt kul om det blir av då jag sett fram emot det under lång tid.

I dag tänkte vi nog, trots gråmulet väder, göra en liten turné för att testa lite olika lekparker. Emil har spanat in några då vi åkt förbi, och jag har lovat honom att han ska få leka i dom vid tillfälle. I dag passar väl lika bra som någon annan dag. Det är i alla fall varmt och skönt :-D

Redan här har säkert  en hel bunt läsare fått för sig att aldrig mer läsa min blogg eftersom jag har så konstiga idéer. Men lugn bara lugn.

I går kväll bröt en stor brand ut i en magasinsbyggnad i Eslöv.
Branden hotade både en Ica affär och en djuraffär och brandmännen kämpade hårt för att inte branden skulle sprida sig.



Så långt allt väl.
Men det visade sig snart att ett stort gäng ungdomar strök omkring nära brandplatsen och gjorde livet surt för räddningstjänsten. Det rev ner avspärrningar och startade mindre eldhärdar i bland annat buskar, lastpallar och sopcontainrar.
Vad är det för jävla fasoner?
Det har ju hänt liknande saker på ett flertal håll i landet den senaste tiden.
Mest rabalder har det väl varit i stadsdelen Rosengård i Malmö, där ungdomsgäng först tänt på diverse saker och sen hindrat räddningstjänsten.
Ambulanser har mötts av stenkastning och regelrätt handgemäng. Där har det gått så långt att inga ambulansutryckningar får göras till stadsdelen utan poliseskort.
I Göteborg har också räddningstjänst och ambulans hindrats av stökiga ungdomar och fått kalla in polis för att kunna genomföra sin arbetsuppgifter.
Hur kommer det sig att desse snorungar inte fått lära sig veta hut?
Det är ju för tusan människors liv de leker med då de hindrar dessa myndigheter från att utföra det de är till för.
Om jag någonsin fick veta att min grabb varit med och gjort nåt dyligt så kan jag lova att han minsann skulle få sota för det på ett eller annat sätt.
Nu hoppas jag naturligtvis att jag är en tillräckligt bra förälder att han aldrig ens kommer på tanken, då jag själv anser mig ha synda värderingar som jag försöker överföra på honom.

Men vad är det då som felar?

Vi skulle aldrig ha kommit på tanken att lägga oss i livräddande insatser när jag var i tonåren. Visst, busa lite med poliser hörde väl till, men därifrån till att riskera människoliv, ja det är ett ganska stort steg.
För ingen kan ju komma och påstå att de inte vet hur farligt det är med eld eller hjärtinfarkter.
Eller?
Är det inte upp till oss föräldrar att lära våra barn att så gör man bara inte? Är det inte föräldrars uppgifter att se till att barnen har ett sunt förnuft som de vet hur man använder?
Om nu barnen inte har dessa egenskaper, så måste det ju innebära att man har misslyckats som förälder.
Men samtidigt förstår jag att det händer.
I dag är det allt för många föräldrar som överlåter allt vad barnuppfostran heter på skola och barnomsorg. De undviker själva att ta konflikter med sina barn, och när någon nämner nåt om hur illa deras barn har betett sig, slår dom bara ifrån sig.
"Det skulle aldrig min son/dotter göra"
Istället för att själva ta tag i det, är det enklare att bara gömma huvudet i sanden och blunda för problemen.
Farligt, farligt att ge sina barn uppfattningen om att det är ok att göra vad som helst utan konsekvenser för egen del.

Nä, det behövs en rejäl uppryckning från svenska föräldrar. Det går att kombinera en yrkeskarriär med barnuppfostran. Bara man börjar i tid så har barnen det med sig i ryggmärgen genom resten av livet.

Haft en riktig "gör vad vi vill dag" idag.
Vi softade rejält i morse innan vi gick ner och plockade fram Emils cykel vid 11-tiden. Han håller som bäst på och lär sig det där med att vara utan stödhjul, men det går framåt. Så det blev en stunds träning innan vi skulle iväg och skjutsa Annica till Helena vid 12.
När vi släppt av henne åkte vi på Max för lite lunch och en stunds lekande på deras utelekplats med några andra ungar.
Han är så fruktansvärt social lillkillen och får alltid kontakt med andra barn. han bara går fram och presenterar sig och sen är leken i full gång.
Efter det blev det Media Markt.
Skulle kolla åt morfar vad nya blad till hans rakapparat kostade. Höll på att sätta mig på arslet då jag såg det.
500 kr för blad till en maskin som kostade 700. Lite väl hutlöst tycker jag!
Men jag hittade mig en eltandborste för vettigt pris, så det blev en sån och en stunds TV-spelande för Emil.
Bra det där med spelkonsolerna på såna affärer.
Han sitter där och spelar så kan man i lugn och ro titta på det man vill.
Perfekt!
När han spelat klart åkte vi förbi och tittade till Mormor och morfar en stund.
Är lite bekymrad över morfars rygg som plågar honom.
Försöker övertyga honom om att be någon titta på det, men det verkar som att alla i den generationen är livrädda för sjukvården och allt som hör därtill.
Men han ska i alla fall masa sig iväg till badhuset och testa deras massagestol som de har där. Kanske kan det hjälpa lite åtminstone.
Vidare blev det Ica för kvällsmatsinköp, Barnens Hus bara för att titta, och därefter hämta Annica och sen hem och laga middag.
På vift hela dagen men ändå bara tagit det lugnt och skönt. :-)

Det blev inget bad idag.
Efter att jag och lillen noga smort in oss efter konstens all regler, tagit på oss badbyxor, gjort saft, packat badväskan och tagit på oss sandalerna, gick vi ut i det strålande fina vädr...nä vänta nu...gråmulet?
Vart tog solen vägen?
Badandet sket sig med andra ord.
Inget att göra åt det för värmen var det absolut inget fel på med ca 24 grader och just ingen blåst.
Så istället för en tur till Lögdösjön blev det en tripp till Norra stadsberget.
Jag, Emil, Annica, Thomas och Lenitha.
Perfekt kände vi allihop spontant.
Saft och bullar hade vi ju ändå med så en lugn och skön picknick på Norra skulle sitta fint det.


Utsikt över Sundsvall från Norra stadsberget

Nu blev det inte riktigt så.

Parkerade bilen ända uppe vid museet för att Annica skulle slippa gå upp för mördarbacken som går från stora parkeringen. Direkt då vi klev ur så hör vi ett fasligt skränande och mitt sinne ger starka obehagsvarningar.
Jo vad var det då som lät så fruktansvärt undrar väl ni?

Det visade sig inte bättre än att just denna dag hade Norrdans ett uppträdande precis på den gräsmatta där jag i mitt stilla sinne tänkt mig att breda ut min picknickfilt.
För er som inte vet vad Norrdans är, så är det en av Landstinget finansierat kulturinrättning som pysslar till största del med dans och även en del teater om jag inte har helt fel.
Nåja, tänkte vi och satte oss på ett par bänkar istället. Det var ju gratis så varför inte uppdatera sin kulturbank lite?

Men dra mig baklänges vilken dynga!

Det var ett gäng säkert mycket talangfulla dansare, som utförde någon sorts påklädd orgie på scenen. De åmade sig och kladdade på varandra på ett sätt som lika gärna kunde hört hemma i någon mindre nogräknad tysk vuxenfilmsproduktion.
Och dansen då!
Ja att kalla det dans var väl att ta i.
Det var mer ett ständigt ryckande, knyckande, slitande och dragande i diverse kroppsdelar på varandra. Som om det hela gick ut på att beröra varandra så mycket som möjligt, på så många ställen som möjligt och på så kort tid som möjligt.
För att inte tala om då helt plötsligt två av de mest feminina deltagarna står på knä mittemot varandra och försöker äta från en gemensam apelsin, utan att använda händerna.
Eller varför inte då en annan helt plötsligt står och smeker sig själv med en trasa eller liknande över hela kroppen...innanför kläderna.
Och till allt detta spelas en musik som är allt annat än rytmisk och följsam. Vi satt allihop och utbytte små blickar om vad detta nu kunde vara för något kulturellt.



Allt detta utfördes på en ganska stor scen med live"musik" och allt.
Vill inte ens tänka på vad det kostar oss skattebetalare genom vår landstingsskatt.

Men det märkligaste av allt var, då det hela var slut, att skiten fick stående ovationer av den ca 50 personer stora publiken.
Jag fråga de brorsan om jag var dum när det gällde kultur eller om jag bara missat det bra i kråksången, men han fattade inte heller nåt.
Sen förstod vi varför.
Säkert 95 procent av publiken bestod troligtvis av vänner och bekanta till dom som stod på scenen. Det var ett enormt kramkalas efteråt och alla såg så nöjda ut.
Alla utom de som liksom oss åkt dit med barn för att ha en trevlig stund i lekparken eller liknande. Så gott som alla desa såg minst lika förbryllade ut som mig och brorsan.

Då bestämde jag mig för en egen ståndpunkt inför höstens val.
Om något enda endaste litet parti går ut med att de lägger ner den här skiten och satsar pengarna på vård och omsorg istället, så kommer det partiet att få min röst i valet till landstingsfullmäktige.
Hur lätt som helst!

Men nu var det ju inte bara elände med denna lilla utflykt.
Lenitha fick t.ex. en ny vän.
Direkt när vi satte oss så kom det en mycket kärvänlig kissemiss och kröp upp i hennes knä. Fråga mig inte var den kom ifrån men den kanske rent av bor där uppe. En katt kan med all säkerhet må ganska gott där uppe med alla skogsmöss och med all säkerhet en och annan munsbit från de månghövdade besökarna i denna idyll.
Katten parkerade i hennes knä och somnade. Jättenöjd med tillvaron.



Emil gav sig i kast med den mycket fina lekpark som finns på Norra och for omkring som en virvelvind. Han tog en liten paus för saft och bulla, men sen var det full rulle igen.
Att han aldrig blir trött?
Verkar finnas hur mycket energi som helst i den där 6-åringen.
Tror inte det fanns en enda unge där som han inte lekte med åtminstone en liten stund.
"Hej jag heter Emil. Jag är 6 år" hörde man hela tiden.
Han är bra go lillkillen :-D



Efter utflykten svängde vi in på Maxi och handlade lite, och sen var det dags att börja med middagsförberedelserna.
Egenfångad fisk var på menyn och jag gjorde i ordning den och ställde in den i ugnen.
Två fina regnbågar i folie paket med dill, citronpeppar, röd lök, morötter och lite smör.
Mmmmm....mums fillibabba!
Till detta hade vi potatis och en sås gjord på creme fraische, stenbitsrom och gräslök. En riktigt god sås till de flesta fiskrätter.
Riktigt smarrigt blev det och som grädde på moset blev det vaniljglass med jordgubbar till efterrätt.
Ahhhh!!!

En riktigt härlig dag tillsammans med min bror och hans hustru. Som alltid då vi ses måste jag säga. :-D

Dagen idag har varit allt annat än semester med lugn och ro. Ja visst har jag fortfarande ledigt i den mening att jag inte är på jobbet, men ändå.
Det hela började i morse med att jag hade tvättstugan från kl 07.00.
Bara det.
Tvättstugan på morgonen under semestern!
Men det fanns speciella omständigheter som krävde detta.
Precis då jag lagt i tvätten får jag ett SMS från min syster. Hon skulle börja sin första dag på sommarjobbet idag, så jag blev lite brydd då där stod "Ring mig på en gång!"
Det visade sig att hon mycket riktigt var på väg till jobbet, men hennes moped ville annorlunda. Efter bara en liten bit så ramlade hela avgassystemet plötsligt av.
Japp, hela systemet från cylindern.
Var bara att slänga sig i bilen, hämta upp syrran, hämta Anna(hennes kompis som hon även jobbar med) och köra dom till arbetet.
När jag kom hem knallade jag bort tll den undanparkerade mopeden och körde hem den för senare reparationer. Det visade sig att alla fyra bultar som håller det hela uppe, hade gått tvärt av.
Vad är oddset på det då?
Eftersom alla butiker fortfarande var stängda och jag inte hittade mina grispickar (fundera på den ni), så bestämde jag mig för att ta en ligen motionsrunda. Det är härligt att jogga ut i morgonsolen och lyssna på en god bok medans man skumpar fram. Har en liten runda på 6 km som jag brukar ta.
Var ovanligt svettigt idag så en svalkande dusch gjorde underverk när jag kom tillbaka. Just som jag står där nyduschad och fortfarande blöt i håret, ja det lilla som finns kvar, så ser jag att jag både fått SMS och har missade samtal.
Det var Maria, en f.d praktikant som numer bor i huset bredvid, som hade ringt. Hennes bil vägrade starta  och hon skulle iväg på jobbet.

Är det bara jag som har semester?

Var bara att klä på sig och åka dit det.
Bilen startade jättefint med startkablar men så fort jag tog bort dom så stannade den. Efter lite klurande så visade det sig att den inte laddade, men efter ännu lite mer klurande och en och annan improvisation, så fick jag eländet att gå som den skulle.
Jalle - Chrysler 1 - 0!!!

När det var klart tog jag reda på den vid det laget torra tvätten och sen var det dags att bege sig ut för att hitta grispickar. (kommit på vad det är än?)
Men för att det skule gå vägen på ett smidigt sätt, blev jag tvungen att lova lilleman ett besök på Toys R´Us först. Han fullkomligt älskar att strosa runt där och titta. Inte ett enda litet" kan jag få den", bara tittar på alla leksaker.
Grispickarna hade dom på Jula och sen var det bara att hämta upp syrran på jobbet och styra hemåt för att försöak få ordning på eländet.
Det började bra med de två första avbrutna skruvarna. Det är nämligen det man använder grispickar till. De är konstruerade som en felgängad skruv. Först borrar man ett hål i den trasiga bulten. Sen gängar man i grispicken som har en något större diameter än hålet och förhoppningsvis gängar man då ut bultstumpen.
I helvete heller.
De två första gick som sagt galant, men de två som fäster avgassystemet vid cylindern gick inte alls. Skulle behöva demontera halva moppen för att komma åt ordentligt och det kände jag inte alls för på vår innergård. Får nog bli en tur till verkstaden...igen!!!
Den har ta mej tusan varit mer på verkstad än på vägen den där rackaren.

Efter det fick jag i alla fall lite semesterro till slut. Nu ligger lillen i sängen och jag tänkte nog ta mig något kallt att dricka på balkongen.

Ja det är vad som är kvar av semestern den här gången.
Men inte för året. Jag ska jobba i två veckor och sen ska jag ha ledigt två veckor till då det är dags för lillen att börja på sexårs.
Ja jäklar va stor han har blivit.
Min lillkille ska börja i skolan...SUCK!
Men jag ska vara glad ändå. Har nog fått varit med mer än de flesta pappor i min sons uppväxt.
Jag jobbade nämligen bara extra under de två första åren av Emils liv. Det gjorde att jag fick tillbringa hyfsat med tid hemma med familjen. Dessutom kunde jag använda mig av föräldraledigheten de dagar jag inte jobbade eftersom Annica var sjukskriven. Detta gjorde att vi inte drabbades speciellt hårt ekonomiskt heller av att jag var hemma.
Därmed kunde jag få vara med om alla de framsteg som min grabb gjorde.
Det har även varit till min fördel senare då jag har kunnat vara ledig bra mycket mer än de 5 veckors semester som man har till sitt förfogande normalt. Genom att använda mig av föräldraledighet så har jag väl varit ledig i genomsnitt 8-10 veckor per år de senaste sex åren och har fortfarande 70 dagar kvar eller nåt sånt.
Funderar på att vara ledig lite till vintern.
Februari är ingen drömmånad som trucker om man säger så. :-D



I dag ser det ut att bli bad igen.
Vi tog ett uppehåll igår då lillen blev lite röd i torsdags. Det blir så då man springer sin väg då mamma och pappa säger att man ska smörja sig mellan baden. Men han lär sig förhoppningsvis nåt av det med.
Funderar på att se hur badläget är i Ljustorpsån.
Där är det visserligen lite strömt, men det brukar ändå kunna vara ganska angenäm temperatur där eftersom den inte är speciellt djup. Ett par meter bara där det är som djupast.
Annars blir det väl Lögdösjön som vanligt. Där vet vi att vattnet är skönt :-D

Gott med popcorn på stranden. Bakom Emil syns syster Chrissi med pojkvännen Douglas.

Kisspaus i badandet.

Tycker om Lögdösjön. Den är lite lagom och perekt att ha med barn till.

Vad gör ni i helgen då?

Ja nåt annat vore ju fel att säga.
Jag har verkligen lyckats med semestern i år. Strålande sol samtliga dagar så här långt och endast ett par regn/åsk skurar på kväll och morgon.
Inte illa alls :-)
Vi har tillbringat varje dag den här veckan på stranden tillsammans med syrran och hennes kille. Emil har varit som en fisk och bara varit upp för att få nåt ätbart.
Det har varit mycket härliga dagar och som det ser ut nu så är det ingen ände på det.
Långtidsprognosen på www.yr.no visar sol ända till nästa lördag. Ok, nu vet jag att sådana prognoser är ytterst otillräckliga och ändras flera ggr per dag, men hittills har det stämt så jag hoppas på det även i fortsättningen.
Även idag blir det Lögdösjön för vår del. Igår var det helt underbart skönt i vattnet där och vi badade massor allihop. Sen så är det ett bra ställe. Mest barnfamiljer och inte så mycket ungdomar som stojar och skränar. Det är ju bra när man har barn själv.



Hoppas att ni också har en riktigt fin sommar.

Vaknade i morse av att regnet vräkte ner och åskan rullade över himlen.
Lillen snarkade helt opåverkad och jag somnade också om på momangen.
När vi vaknade till liv igen nån timme senare sken solen från en klar himmel med ett visst mått av dis från det kraftiga regnandet tidigare. Det var som en tjock "smog" av vattenånga över hela Klingerfjärden.
Vi smygstartade dagen med lite hemmamys. Emil målade lite med sina vattenfärger och jag bara slappade rent allmänt.

Klart mycket bättre än Picasso

Sen mötte vi upp med Annica på byn och tog en glass tillsammans på kyrkans jättemysiga café, Inbetween, och pratade med Pernilla lite. Pernilla är Timrås eget lilla energiknippe som alltid har något på g och som driver mycket i den här kommunen framåt. Är glad att vi har henne. :-)

Efter det så tog jag och lillen med syrran och Douglas bort till Lögdösjön för lite bad. Jag gillar verkligen den sjön. Alldeles perfekt om man har barn och inte är någon soldyrkare. Solen kommer nämligen bakifrån och det är en ganska brant sluttning ner mot vattnet. Men det å andra sidan gör att man har mycket bra uppsikt över sitt barn i vattnet om man själv sitter på stranden.
Emil har helt plötsligt blivit rena badankan från att knappt ha velat doppa tårna tidigare. Han plaskade och stojade oavbrutet sånär som på en paus för saft och bulla :-D

Emil i mitten med blå armpuffar

Efter middagen blev det så ett besök hos min älskade mormor och morfar. Dom börjar bli gammla nu, men det är ändå alltid lika trevligt att komma dit. Är så härligt att se hur glada dom blir när Emil stormar in som en virvelvind.
tror att det förlänger deras liv en stund varje gång faktiskt.

Nu sover lilleman och jag ska sätta mig med en öl på balkongen och beundra utsikten tror jag. Känns som ett lagom avslut på den här dagen.

Min lilla Emil har ända sedan han föddes varit en riktig badkruka.
Ja inte i badkar eller bassäng, men så fort vi åkt till stranden så har han bara plaskat lite i vattenbrynet och vägrat bli blöt längre upp än på vaderna.
På sin höjd att han masat sig ner helt i vattnet lagom när sommaren lider mot sitt slut, men bara i extremfall.
I går tog vi i alla fall en tur till den närbelägna Vivstavarvstjärnen, där så gott som alla Timråbarn spenderat åtskilliga timmar under somrarna.
Till en början var allt som vanligt och Emil stod vid strandkanten med sin spade och grävde.
Men rätt som det var gick han bara rätt ut i vattnet och doppade sig. Jag blev alldeles paff!
jag följde med honom ut och gav honom hans armpuffar bara som en trygghetsgrej.
Sen plaskade vi lite och jag frågade om han inte skulle simma lite.
"Jag kan inte" svarade Emil och han har faktiskt aldrig fått till det där trots att han gått på simskola och allt.
Jag tog då och visade honom hur han skulle göra för att bara flyta i vattnet och vips, så simmade ungen.
Det var allt som behövdes, att han litade på sin egen flytförmåga.
Pappas kille blir stor nu.

I lördags packade jag in mig i bilen och åkte ner till min bästa vän Erik i Bergsjö.
Han bor där på en liten hästgård tillsammans med sambon Madde och tre ungar.
Till det har dom 5 hästar, en hund, en katt och en mindre armé med kaniner. Man kan lungt säga att dom har huset fullt.



Hur som helst så åkte jag ner dit för att hjälpa dom med diverse göromål som krävde min assistans. Bland annat skulle det byggas en ny hage för kusarna.
Vi satte fart med den delen så fort jag kom ner. Jag och Erik gav oss iväg på fyrhjulingarna ut på den lägda där hagen ligger.
Det visade sig vara en redan befintlig hage som var i starkt behov av att fixas till. Massor av stolpar behövde bytas samt all tråd i två rader.
Det blev ett fasligt trampande i meterhögt gräs, tistlar och brännäslor med mygg, broms och alla tänkbara flygfän surrandes runt omkring oss. Det var allt annat än tyst på ängen.
Sen vet jag inte om det var de surrande insekterna eller vårt svärande som hördes mest.
På kvällskvisten blev det föst lite grillat till middag och sen var tanken att vi skulle ta ett dopp i den närbelägna sjön. men vädrets makter visade sig från sin sämre sida och det började spöregnadå vi skulle åka.
Nu grinade vi inte så illa för det.
Vi hällde upp ett par pilsner, korkade upp en flaska Jäger och spelade Mario cart istället :-D



På söndagen så började vi med att färdigställa det sista på hagen. Det undre varvet med tråd dogs och elaggregatat kopplades in. Sen var hagen färdig att börja användas. Skönt för Thor och oliver att få komma ner från vinterhagen och ge sig i kast med denna äng istället.
Men först var det daisy och Frezia som fick lite uppmärksamhet. Det är alltså fölet som är ungefär en månad och dess mamma.
De har sedan Daisy föddes gått i en hage på gården men nu var det dags för dom att beta en stund i en skogshage som Erik och Madde gjort iordning åt dom.
Erik kopplade upp Frezia medans Madde tog fölet Daisy.
Nu visade det sig enklare sagt än gjort att gå med ett en månad gammalt föl i grimma. Lillstackaren ville inte alls följa med utan drog iväg över gårdsplanen med Madde släpandes efter sig. Inte allt för lyckat.
Vi omfördelade uppgifterna lite så att jag tog repet som hade lite mer kilon att lägga bakom. Då gick det bättre och så småningom gick det riktigt bra.
Jag pratade lite lugnt och försiktigt med Daisy och till slut gick hon faktiskt och nosade på min hand ända in i den nya hagen, och stod helt stilla då jag kopplade loss henne.
Och sen skulle ni ha sett ett lyckligt föl!
Jösses va hon hoppade och skuttade i det höga gräset. Det var ren glädje det :-D



Efter det blev det i alla fall ett dopp i sjön innan jag styrde kosan hemåt. Ganska välförtjänt tyckte jag.
På kvällen sen så kom ett riktigt oväder in över Timrå med omnejd.



Det åskade och regnade helt otroligt och det small i samma ögonblick som man såg blixten. På ovansidan av motorvägen sträcker sig genom Timrå, går det en stor kraftledning där blixten slår ner i ett vid sådana oväder. Antar att den fungerar som en utmärkt åskledare och det är rena fyrverkeriet om man står och beundrar det hela. Men det lugnade i alla fall ner sig så småningom även om det fortsatte regna långt in på natten.

Har haft en mycket angenäm start på den här semestern.
Trots kylskåpstrubbel...Grr!
I måndags, som ju faktiskt var den första dagen på själva semestern gjorde jag absolut ingenting avancerat.

I tisdags blev det först en löprunda på 6 km för att komma igång. Jag vet att jag sagt att jag bara skulle ta det lugnt på semestern, men samtidigt gillar jag att komma igång med dagen.

Efter det var det så dags för en tur till Himlabadet.
Sundsvalls nya och hutlöst dyra äventyrsbad som gett kommunens revisorer ytters få hårstrån kvar.
Nytt och fräscht och mycket stiligt var det och jag tyckte om anläggningen med utebad och spa, rutschkanor och surfmaskin (den första i Europa för övrigt).

Bild: www.st.nu

Jag fick ett mycket bra intryck av stället på en gång då jag klev innanför dörrarna.
Ett armband av gummi på armen sköter allt från dörröppning till betalning i serveringen. Jättesmidigt.
Sen blev det fyra timmar därinne varav tre var ett enda oavbrutet åkande i vattenrutschkanor. Lillen drog med mig upp i tornet ett oräkneligt antal ggr och svetten rann av mig trots att jag var i vattnet så mycket.
men det var sanslöst skoj och var helt klart värt både entrépengen och träningsvärken ;-)

I går blev det en sväng i shoppingmetropolet Birsta på dagen. och sen var det dags för mig att förena mig med min kära bror på Sundsvalls Gatufest på kvällen.

Bild: www.st.nu

Onsdagar är alltid gratis på GF och då passade vi på att träffas och svinga en eller fem bägare ihop. Vi hade riktigt skoj och allt vi gjorde var med en stor gnutta humor. Tullverket lär förresten undra över vart alla pennor tog vägen igår.



I dag fick jag hem lillen igen efter att han har varit hos Annica då hennes mamma varit här i veckan.
Känns bra att ha honom innanför väggarna igen då det inte är lika tomt här hemma då. Han livar upp liksom.
Tanken var att vi skulle åka och fiska idag tillsammans med brorsan, men han åkte på jobb så vi gör ett nytt försök i morgon istället.

Jag hoppas att det varma och härliga vädret håller i sig. Lite moln och regn stör mig inte så länge det är varmt och skönt.

Tänk så skönt.
Inte behöva kliva upp i morgon för att gå till jobbet.
Bara slappa och ta det lugnt.

I dag var vi ner och hälsade på Erik och Madde i Bergsjö.
Dom fick tillökning för 22 dagar sen i form av ett bedårande litet föl.



Nu var det så dags att se den lille med egna ögon och dessutom se hur stor deras lilla tös på snart ett år har blivit.
Värmen bestod även idag och det var faktiskt skönt att det mulnade på en aning så att det gick att vara utomhus utan att känna sig allt för plågad.
För lillen blev det en synnerligen lyckad dag då han fick låna Lucas och Fridas fyrhjuling. Med den brummade han runt med ett leende från öra till öra och tjöt av lycka när han gasade på längs med grusvägen.
Härligt att se honom så glad.
Go´killen min :-D



Just nu håller jag på att försöka få ordning på mitt kylskåp som fått för sig att lägga av mitt i värsta värmen. Hoppas verkligen att jag får till det. Att köpa ett nytt är verkligen inget jag har budgeterat för.