Jisses vilken match!
Den hade allt.
Två villt krigande lag, saftiga tacklingar, läckra passningar, massor med målchanser och även en del mål.
Mitt älskade Timrå vann till slut med odiskutabla 4-1 mot nolaskogarna.
Men det började allt annat än bra.
MoDo gjorde mål på matchens första skott och redan efter 27 sekunder stod det 0-1. Då tänkta man, "jaha ja, ska det bli en sån match".
Men icke.
Grabbarna krigade på och malde sakta men säkert sönder MoDo försvaret tills det blev tvunget att kapitulera.
Det var härligt att se med vilken beslutsamhet och entusiasm de gjorde det.
Även på läktaren var det en härlig match mellan klackarna, men där hade väl egentligen bortalaget aldrig någon egentlig chans.
Timråklacken är inte att leka med på hemmaplan helt enkelt.
Nu ska jag hoppa i säng och sova en stund, innan väckaren ringer och det är dags att kliva upp för nästa match. Det är ju i kväll Sverige ska ta JVM-Guld för första gången sedan 1981.

Sov så gott allihopa.