Rättvis rättvisa del...ja säg det


Go´kväll på er.
Så var det då dags för ytterligare ett inlägg i debatten om vårt rättssystem.
För en tid sedan blev en man på Alnö utanför Sundsvall påhoppad och misshandlad i sitt hem av två för honom vilt främmande personer.
Rättegången mot de två är i slutfasen nu och åklagaren yrkar på 10 års fängelse för försök till mord.
De två misstänkta gärningsmännen hävdar att de blivit anlitade för att misshandla offret i syfte att driva in en skuld.
Två lejda torpeder alltså som spöar en okänd.
Offrets skador är i dag läkta. Han har väl visserligen fortfarande hudskador på benen som tar lite längre tid.

I juni inträffade en annan händelse.
I en lägenhet i Sundsvall bodde ett par i mitten av 20-årsåldern tillsammans med sin 1,5 år gamla bebis.
Den aktuella kvällen satt mannen i paret vid datorn och spelade för högt ur högtalarna enligt kvinnan.
Hon påpekade detta för honom och tyckte han kunde sänka volymen då deras bebis låg och sov i samma rum.
Mannen blev då rasande och attackerade kvinnan med flera knytnävsslag som träffade i ansiktet och på armarna. Efter det tog han en kökskniv och slog med den på henne samtidigt som han hotade henne till livet.
I onsdags dömdes mannen av tingsrätten till 4 månaders fängelse och 16 000 kr i skadestånd till kvinnan.

Här har vi ytterligare ett fall där straffskalorna inte riktigt är i nivå med det brott ärendet handlar om.
Vad är det egentligen för skillnad på att en man misshandlar sin sambo och hotar henne, dessutom med kniv, och på ett fall där två okända män misshandlar en annan man. I båda fallen hade gärningsmännen ett tillhygge och i båda fallen fick offret synliga skador på kroppen.
Den enda skillnaden jag kan se är att i det senare fallet är offret en kvinna och gärningsmannen var väl känd av offret.

Ska det verkligen måsta vara så här?
Ska en kvinnas skador och sårbarhet vara mindre värd än en mans.
De här två fallen har så många likheter.
Båda brotten ägde rum i offrens hem, där det är meningen att de ska kunna känna sig säkra.
Straffen i dessa fall borde vara likvärdiga då brotten i princip utförts på samma sätt.

Har jag helt fel eller har jag rätt?

Glöm inte att skriva på uppropet om rättvisare villkor i våra domstolar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0