Vilken jäkla amatör man är.
Första dagen med försommarhetta. Vad gör man då?
Jo, av med tröjan bara och sen ställer man sig och först byter däck på Lottas bil, sen tvättar man båda bilarna. Mitt i stekande solsken.
Skitsmart...eller inte ;-)
Nu är man så där lagom röd.
Ungefär som huvudpersonen på en kräftskiva.
Men det var värt det att få vara ute i solen och verkligen känna värmen.
Viss kontrast var det dock att stå där i kortbyxor och bar överkropp. 3 meter därifrån låg det en...håll i er nu...snöhög



Just som jag höll på att löddra in bilen, ropade de andra att jag skulle komma och titta på nåt. Eller...de snarare skrek.
Jag stegade iväg för att kika, och fick se nåt som jag tvivlar på att någon annan än vi någonsin sett.



Nu undrar ni förstås vad det är ni ser?
Jo, Lotta har en liten damm på gården med fiskar i.
Det bor även en groda modell större i denna plaskdamm. Dock sa ingen till mig att den bor där.
Nu hade grodskrället av någon anledning fått för sig att en av fiskarna å det snaraste måste avlivas, varpå han hade klängt sig fast på fisken med armar och ben, och försökte hålla för fiskens gälar så att den skulle drunkna.
Eller nåt sånt.
Naturligtvis satte vi igång "Operation rädda fisken" eller "Free Willy"
Efter mycket om och men fick jag upp både fisk och groda med en håv. Pillrade bort amfibieskrället, och skickar den i en rejäl båge mot skogsbrynet.
"Vad gör du! "vrålade de andra och jag såg nog ut som en fiollåda i ansiktet.
Då, just då, fick även jag reda på att grodan bodde i dammen. Var ju bara att leta reda på den igen det.
Nu slutade allt lyckligt till slut och både fisken och grodan verkade efter omständigheterna må bra. 
Grodan har dock med all säkerhet slagit världsrekord för längsta flygtur av amfibiedjur.