Hej alla glada där ute.
Jag hoppas att ni inte blivit helt insnöade av det fantastiskt vidriga vädret som råder.
Åtminstone jag börjar i alla fall att bli bra jäkla less på den vita sörjan nu.

Men nu är det inte sliriga vägar och värdelösa bilförare jag ska berätta om, även om det vore värt ett eget inlägg. Får ta det en annan gång.

Nä nu tänkte jag skriva del 1 i en serie om något riktigt sjukt.
Det handlar nämligen om Landstinget i Västernorrland och deras sanslöst inkompetenta ledning.
Alla ni som redan bor här och har följt med i debatten kan ju vänta på del 2, men för er andra kommer här lite bakgrudsinformation.

Under rådande lågkonjunktur har Landstinget genomfört det ena sparkravet efter det andra på vårdinrättningarna runt om i länet. Regionssjukhuset i Sundsvall har varit hårt ansatt och en mängd människor har varslats om uppsägning.
För inte allt för länge sedan tillsattes en kvinnlig sjukhusdirektör som med tiden fått större delen av personalen med sig i satsningen på att effektivisera vården och kapa kostnaderna. Med samarbete och kommunikation hade man kommit en god bit på väg mot de mål som landstingsledningen hade satt upp. Bland annat så minskade sjukhusdirektören anatalet timmar som en av landstinget inhyrd konsultfirma vid namn Mantec fick arbeta och fick därigenom ned utgifterna rejält.
Men det räckte tydligen inte.
Kostnadsminskningarna kom inte tillräckligt fort och att den ovan nämnda konsultfirman inte användes gillades inte av landstingsledningen. De sparkade den kvinnliga direktören med omedelbar verkan och tillsatte istället en tvär jävel som inte lade två fingrar emellan när det gällde att sparka folk för att spara pengar.
Ett pardagar efter direktörsbytet så kom uppgifter från den nya chefen att 235 miljoner kronor ska sparas och 700 personer skulle komma att varslas från sina tjänster på Sundsvalls sjukhus.
700 personer skulle kastas åt vargarna och bli arbetslösa i en tid då lediga jobb är lika sällsynt som Lupiner i januari.
Allt för att spara pengar åt Landstinget.
Oj, tänkte nu många. Är det verkligen så illa med ekonomin?
Visst kan man ta att folk sägs upp om det nu inte finns pengar till at ha dom kvar. Anställda ska ju ha lön och om det inte finns pengar att betala dom med så måste ju något hända.
Först kom så frågorna upp om inte vården skulle bli lidande av denna nedskärning? Folk blir ju liksom inte mindre  sjuka för att antalet sjuksköterskor minskar.
Nä det skulle inte vara någon fara enligt Landstinget då man tidigare redan gjort liknande nedskärningar i Örnsköldsvik utan att vården blev sämre.
Jahapp, undrar det jag.
Dagen efter kom artiklar i tidningen som berättade att detta inte alls stämde. Personalen i Örnsköldsvik pekade på mängder med brister till följd av de hårda nedskärningarna där. Personalen fick inte tillräcklig tid för patienterna och det hela blev med förvaring än vård.
Skitpolitiker!
När sen den ena efter den andra mystiska uppgiften kom i dager, har de flesta av Västernorrlands invånare lessnat på allt vad politiker och sjukhusdirektörer heter.

1. Den nya direktören var redan tidigare direktör på Örnsköldsviks sjukhus och skulle nu alltså ha bägge befattningarna. Han fick tjänsten i Sundsvall på grund av sin förmåga att skära i kostnaderna och inte ett dugg på grund av sin kompetens inom vård och sjukhusmiljö. Känns ju jävligt tryggt.
Det första som skedde var att han fick ett lönenyft på 60 000 kr i månaden (720 000/år) och en fallskärm som skulle ge honom 140 000 kr i månaden fram till våren 2014 om han får sparken. Så oavsett hur dåligt han sköter sitt jobb så tjänar han storkovan.

2. Konsultföretaget Mantec togs återigen in med mer tid än innan och skulle vara dom som tog fram underlag om nedskärningar och kostnadsminskningar. Alltså inte folk med kunskap om just Sundsvalls sjukhus och vården där, utan folk uifrån som inte har en susning om vart det egentligen går att kapa och som dessutom kostar 50 miljoner att anlita under den tid avtalet gäller. Alltså drygt en femtedel av hela beloppet som skall sparas på sjukhuset.

3. En ny personalchef anställdes för att fatta de avgörande besluten om vilka som skulle få gå och vilka som skulle bli kvar. Hennes lön - 13 000 kr OM DAGEN! Det innebär en månadslön på närmare 300 000 kr. Enligt henne själv en ganska normal ersättning i samanhanget. På vilken planet menar hon då?
Ganska omgående uppdagades det att hon har stora skulder hos Kronofogden och att hon dessutom i en tidigare anställning använde sitt tjenstekontokort för privata inköp och är nu misstänkt för trolöshet mot huvudman. I dag fick hon sparken från sin tjänst och kostar därmed landstinget 390 000 kr i och med att kontraktet rivs.

Summan av kardemumman är alltså att om man struntat i den nya direktören, konsultfirman och den nya personalchefen som fick sparken, så hade man bara därigenom sparat närmare 100 miljoner. Tänk så enkelt det kan vara att göra av med skattebetalarnas pengar.

Det här var bara en del i denna väldiga soppa som landstinget i Västernorrland har kokat ihop. Jag återkommer i ärendet.