Vart är vi på väg?

Facebook, Familjeliv, Twitter och många, många fler.



Ja listan kan göras lång över alla de så kallade "sociala medier" som finns idag och som fler och fler bygger hela sin vardag runt.
Det spelar ingen roll om det är nageltrång eller dödsfall i familjen så lägger folk ute det på nätet långt innan de närmaste vet om det. Ok...nageltrång kanske inte är nåt man ringer runt till släkten om, men ni fattar vad jag menar.

Jag kan köpa att det är inne att tala om vad man gör på Facebook eller kläcker ur sig nåt man hört på Twitter, men sen då?
Det finns massvis med människor där ute som verkar tro att sociala medier är någon sorts allsmäktig storhet som har alla svar om livet.

Först och främst tänker jag här på en sida som heter Familjeliv, FL.
Där kan de som har eller de som planera barn och familj skriva av sig och prata med likasinnade om ditten och datten.
Men det finns dom som tar det steget längre och lägger hela sitt liv och hälsa i händerna på alla andra amatörer som flummar där.
Jag ska ta några helt otroliga exempel:

En mamma startade en tråd för ett tag sedan.
Hon hade kommit på sina egna barn, 8 och 14 år gamla, när de hade sex. Med varandra.
Ok.
Nu kan det ju inte jag påstå att det är ett helt sunt beteende för barn och då framför allt syskon, men det var i alla fall gjort.
Det är inte innehållet i tråden i sig jag reagerar på, utan det faktum att mamman i fråga går ut på FL och frågar vad hon ska ta sig till och vad hon ska göra med barnen. Ska hon bestraffa dom, ta dom till psykolog, ignorera det, bara ta det med den äldre(flickan) eller nåt annat.
Denna lilla tråd skapade ett mindre världskrig över nätet där mamman fick lika många svar som det finns människor på denna planet. Men det vete fan om hon fick nåt svar som var bra?
För vad är egentligen det rätta?
Knappast nåt som gemene man, eller kvinna, är rätt person att svara på genom en hemsida på internet. Snarare ett fall för fullblodsproffs inom vård eller skola.
Nä istället satte en kvinna framtiden för sina barn i händerna på ex antal helt okända amatörer.
Jag fattar det inte.

På FL är det en ganska stor majoritet av medlemmarna som är gravida kvinnor, och jag blir mer och mer frågande om hur det egentligen är ställt med primärvården i vårt avlånga land.
Åtminstone så verkar det vara helt otroligt ont om barnmorskor.
För hur ska man annars förklara att det vimlar av blivande mammor som måste fråga i ett socialt media om hur det är ställt med deras foster?
De har inte känt fosterrörelser, fått ont, haft vattenavgång...eller inte, börjat blöda med mera.
Men tar de kontakt med sjukvården för att få svar eller kolla upp det?
Nä då.
Dom skriver ut det på internet först och hoppas att Saida eller nån ska komma med rätt svar från 150 mils avstånd.
Själv skulle jag ju  kasta in käringa i bilen och blåsa in på sjukhuset om hon började blöda efter 30 veckors graviditet.
Inte tusan skulle hon få chansen att babbla med en massa andra fruntimmer om det på nätet först i alla fall!

Men jag verkar ju vara en väldigt gammalmodig stofil som känner så, då det moderna verkar vara att avvakta minst ett par dygn, tills man fått tillräckligt mycket medlidande från okända, innan man åker in och får det konstaterat att man åkte ca 40 timmar för sent.

Jag förstår inte hur det kan vara på det här sättet. Att internet har mer att säga till om då det gäller hälsa och välmående, än de som är bäst på det och som verkligen vet vad de pratar om.
Inte som sett ett par avsnitt av Dr Phil och därmed anser sig vara fullärda.



Nåt fel är det i alla fall och ibland undrar jag om inte det här kommer att leda till en smärre katastrof innan det är färdigt.

En annan sak som fascinerar mig på de här sidorna, är då folk lägger ut om att deras respektive gjort ett eller annat utanför det normala, och därmed kan anses vara otrogna.
Oftast får de svaret att självklart måste det vara så då han helt plötsligt, efter 5 år utan, vill ta en fylla med grabbarna för att fira nåt som i en kvinnas öron låter helt banalt. Som tex SM-guld för favoritlaget eller liknande.

För övrigt så anser jag att just otrohet är minst lika vanligt hos kvinnor som hos män.

Tack och hej - leverpastej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0