Ja vi gör väl det.
för drygt ett år sedan, bra precis ett halvår efter det att Annica flyttat ut och vi kommit fram till att det inte blir vi i framtiden, så bestämde Emil och jag oss för att ta en tur till lekparken i det mycket vackra höstvädret.
Han lekte på där i godan ro och jag tyckte väl allt var ganska behagligt just då.
Det skulle bli bättre.
Mycket bättre!
Där kom det en mamma gående med sina två döttrar som också tänkte ta vara på den strålande solens värme.
Emil var så klart framme hos dom som en oljad blixt för att presentera sig som han alltid gör.
"Hej, jag heter Emil och är 6 år"
Sen var det full fart på småttingarna och där satt jag och tänkte att man måste väl vara lite trevlig då vi ändå sitter här utan barn. Dessutom var hon ju en riktigt söt mamma ;-)

Vi började småprata om ditten och datten medans barnen härjade.
Det visade sig at hon hette Helena och var just hemflyttad till Timrå efter att ha bott ett antal år i Västerbottens mörka skogar.
Tänkte väl inte mer på det annat än att tanken gick om att det här blev ju bara bättre och bättre. Söt och singel dessutom :-D Fick väl kanske en och annan vild idé om att man kanske skulle höra om hon ville ses igen, men det stannade vid tanke just då.
Tiden rullade iväg  och det började väl bli dags att gå in och laga middag då Helena frågade: "Du känner inte igen mig va?"
Just då såg jag med all säkerhet ut som en fiollåda i ansiktet.
Kunde för mitt liv inte komma på att jag sett henne förut.
"Du gick i skolan med min bror Kent" sa hon och såg lite finurligt på mig.
Då ramlade talgdanken ner.
Lilla Helena. Kentas lillasyster som alltid skulle vara med då jag och Kenta hade nåt fuffens för oss.
Hon var ju kanske 8 år sist jag såg henne så det var väl inte konstigt att jag inte kände igen henne?
Middagen flög helt ur skallen och vi surrade barndomsminnen en stund.
Det hela slutade med att vi bestämde att vi skulle åka på Drakborgen tillsammans med ungarna helgen efter.

Ja och på den vägen är det.
Den första juli i år flyttade vi ihop i en 4 1/2 på Örnen i Timrå och i december kommer det en liten Elliot in i vår redan ganska rejäla familj.
Det blir fyra vildar som alla börjar på E.
Emil, Ebba, Evelina och Elliot. Ja och så katten Maja då förstås. :-) Hon är nog värre än alla ungarna tillsammans och driver en till vansinne ibland med sina upptåg. Men hon är världens sötaste kisse.



Visst har det hänt mycket under det här dryga året som gått, men det vore ju taskigt av mig att berätta allt på en gång. Hur spännande skulle det vara?

Kan väl sammanfatta lite i ord som jag kan utveckla senare.

Skillsmässa, ADHD, bodelning, gravid, hjärntumör, Örnen, bilar, fårskalle, Lex och mycket mera.

Men det får ni som sagt läsa om vid ett annat tillfälle.
Nu ska jag, älsklingen, Elliot och Maja ta och krypa till kojs för lite TV-gluttande.

Ha det så bra allihopa.