Besiktning utan anmärkning

Äntligen en seger!
Efter 6 raka förluster så blev det så en seger för mitt Timrå.
Ja jag vet, de har verkligen varit riktigt dåliga den här säsongen, men som sann supporter så kan man ju ändå inte låta bli att hoppas.
Nu gäller det bara att dom kan fortsätta med en positiv trend.
Kvalserien är nog svår att undvika, men det gäller att gå in i den med starkt självförtroende och tron på sig själva i topp.

I dag hade vi besök från BVC här hemma.
Det var dags för lillens första besiktning av personal från vår vårdcentral och det gick ju galant.
Sköterskan från BVC hade inget alls att anmärka på och märkte ganska fort att varken jag eller Helena är några nybörjare. Vi har ju båda barn sen förut, och det kan ju knappast mycket som förändrats. Barn kommer ju alltid att vara barn :-)
Killen väger nu 3840 gram, vilket är 605 gram upp sen återbesöket på BB.
Stora killen minsann :-)
Storlek 50 börjar han så smått att växa ur nu, även om det är mycket han kan ha fortfarande. Som tur är så har vi ganska bra med kläder ända upp till 68.



Vi var även förbi hos min bror idag.
De har haft vaggan som jag byggde åt Emil en gång i tiden, men nu har deras Lex växt ur den och det är dags för Elliot att ta över.
Känns kul att tre barn ur min släkt nu sovit i vaggan.
Byggde den förresten i vardagsrummet då vi väntade Emil. Det var ganska primitivt, men resultatet blev rätt bra om jag får säga det själv. :-)

Ganska bra om jag får säga det själv :-)

Elliot sover gott i vaggan

Nu ska jag bara fixa en liten platta i mässing där jag ska gravera in namnen på de som sovit i den. Vem vet, förhoppningsvis kan det bli fler i framtiden :-)

Sänder en tanke till offren i gårdagens hemska olycka utanför Vara också.
En hel familj raderades ut och en kollega kommer för alltid att få leva med synen av den mötande bilen på sin näthinna.
Bilden av hur personbilen försvinner in under hans vindruta och sen...borta.
Jag har själv sett samma sak om än inte med riktigt lika allvarlig utgång av händelsen.
Men jag vet hur han känner det och lider med honom. Det är något jag inte önskar någon människa.
Som jag förstod det så försökte han väja undan, men det är inte bara att få 60 ton ur vägen i dåligt före. Snö och halka är inte direkt optimalt för en långtradare med full last.
Hoppas bara att chauffören i fråga kan gå vidare med vetskapen om att han gjorde det han kunde för att undvika tragedin. Man kan inte göra mer än sitt bästa.

I morgon blir det en dag att bara ta det lugnt på.
Vi har absolut ingenting inplanerat så vi tar dagen som den kommer. Förhoppningsvis blir det bra väder så vi kan ta en skön promenad med lillen i vagnen. :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0