Sekunder från katastrof

Tjena.
Var några dagar sen sist.
Men man måste ju ha nåt att skriva om också.
Att bara mala på om sånt som ingen egentligen bryr sig om, är ju på det hela taget ganska värdelöst.

Men veckan har faktiskt inte varit helt händelselös. Det har minsann varit ett par dagar med action mina damer och herrar.
Poliser, hårda undanmanövrar och biljakt.
Det ni ;-)

Först var det i onsdags, då jag varit och lossat i Stigsjö, för att sen bege mig in mot Härnösand för lastning.
Vägen var som...ja som en rejäl vinterväg helt enkelt. Snö och is.
Hastigheten på sträckan är 90, men med tanke på väglaget så höll jag väl kring 70 med lastbilen.
Fick ett par bilar bakom mig efter en stund, varav den ena låg väldigt nära.
Då jag så kom till ett ställe där det var vänsterkurva med skymd sikt, såg jag att nåt ändrades i backspegeln.
Kikade och där kom en SAAB, den som legat nära innan, utsvängande och började köra om.
Hann tänka att det var ju ett jävla ställe att köra om på, när jag ser genom träden att det kommer en bil från andra hållet.
Aj då!
Började blinka med helljuset och bromsade så gott jag kunde, men det händer liksom inte så mycket då man panikbromsar med lastbil på isigt väglag.
Ut ur kurvan kommer det en...polisbil!
Ser hur han som kör den spärrar upp ögonen och drar sig ut mot högersidan. Han är till och med uppe på snövallen med högerhjulen (tur dom har fyrhjulsdrift) och med minsta möjliga marginal undviker han kollisionen.
Kan det ha varit så lite som en halvmeter ifrån en frontalkrock? Ja kanske.
Under de få sekundrar som detta utspelade sig, hann jag gå igenom i hjärnan hur jag skulle handla efter smällen. Hur jag skulle ställa bilen för att blockera trafiken, ringa 112, få fram en triangel, ta med brandsläckare och förbandsväska och påbörja räddningsarbetet.
Andades ut rejält då jag slapp allt detta kan jag säga.
SAABen fortsatte som om ingenting hade hänt men med en på tok för hög fart för väglaget.
Tog nog inte mer än några sekunder innan polisbilen kom som ett jehu bakifrån och förbi. Antar att dom inte gillade situationen som just inträffat.
De for iväg som skjutna ur en kanon och försvann.
När jag närmade mig Härnösand, i höjd med Bondsjön, ser jag att de har fått stopp på SAABen.
Eftersom jag ju indirekt varit inblandad i det hela, så stannade jag också till. Tänkte att om dom ville ha ett vittne så ställer jag upp direkt.
När jag stängt av bilen och klättrat ur hytten, så hör jag hur polismannen som står vid SAABen säger "det här ser ju inte så bra ut" samtidigt som jag ser hur han håller i alkotestarn.
Det visade sig att föraren förutom att han körde som en fullständig idiot, också var onykter.
Pratade med polisen som åkt som passagerare, och han sa att hjärtat hade slagit dubbelslag då vi möttes där i kurvan.

Det finns alldeles för mycket av den sorten där ute på vägarna.
Så gott som varje dag ser jag liknande situationer där förare utsätter både sig själva och andra för livsfara. De kör om på galna ställen, de kör på tok för fort och de gör än den ena, än den andra vansinniga manövern. Oftast bara för att tjäna några få sekunder i restid, men även med överhängande risk att inte komma fram alls.

Nästa actionrapport kommer från torsdagen.
Jag hade ätit lunch på Bite Line West samtidigt som bilen varit inne på verkstaden för att byta oljesticka.
När jag var klar och rullade västerut mot Matfors, så ser jag, återigen i backspegeln (bra att ha stora sådana) hur det blinkar blått bakom mig.
Tittar nogrannare och ser att det kommer tre polisbilar i full sula. Den främsta blinkar åt mig med helljuset för att jag ska flytta på mig, men man kan ju liksom inte bara försvinna med 25,25 meter långtradare. Till slut kommer jag på sidan i alla fall och blåljusen försvinner framför mig.
När jag sen rullar förbi avfarten till Blåberget så ser jag en polisbil som står där och de har sin sjukvårdsväska framme samtidigt som de gör nåt på bilens förarsida.
Min första tanke är att det har skett en kollision, men samtidigt verkade det märkligt med en sådan jätteutryckning för nån liten bucklas skull.
Senare, när jag lastat klart i Matfors, så hör jag på radion varför de hade så bråttom.
En man hade blivit skjuten vid skjutbanan som ligger där i närheten.
Tänk så mycket det händer som man egentligen inte har en aning om förrän man hör eller ser det i media.

Kanske är lika bra att man inte vet förresten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0