Tummen upp FK!

Tjolahopp.

Måndag och jag är fortfarande ledig.
Det ni!
Har redan haft mina 10 pappadagar i samband med barns födelse, men nu är jag mer ledig ;-)

Är nästan så att jag börjar ändra åsikt om Försäkringskassan och gilla dom lite...men nä, det vore väl att ta i.
Hur som helst så har dom infört nåt riktigt bra nu.
Bägge föräldrarna kan nu vara föräldralediga samtidigt.
Man har 30 dagar att förvalta under barnets första år.

Helt suveränt. Det här är nåt som jag har efterlyst länge, då jag alltid har ansett att det borde vara upp till föräldrarna själva hur de vill förvalta föräldraledigheten. Båda borde självklart få vara lediga samtidigt om man vill det. Kostar ju inte staten en krona mer då det bara handlar om att föräldradagarna tar slut fortare för föräldrarna. Är väl upp till var och en kan jag tycka.

Dessa 30 dagar är ett steg i helt rätt riktning om man ska se till att regeringen hela tiden älskar att förespråka hur jämställda och bra dom är på att båda kön ska ha det lika.

Jag kan inte låta bli att prata vidare om min älskade morfar.
Ni som följt bloggen vet ju att jag nämnt honom en del den sista tiden, och nu är det dags igen.
Vi var ner till mormor och morfar idag en sväng med lilla Elliot.
Då dom har svårt att ta sig någonstans själva, så fick vi en slant av dom efter det att grabben kom till världen, och igår var vi i Birsta och handlade lite för pengarna. Så vi åkte dit för att visa vad vi köpt.
Mormor låg som vanligt i sängen och basade med mamma som var där för att plocka undan julen bland annat.
Morfar satt i rullstolen vid köksbordet och mumsade kaffe och wienerbröd då vi kom.
Eftersom det var dags för Elliot att äta, så satte jag mig där med gubben för att mata killen och passade på att prata om ditten och datten med morfar.

Jag vet inte hur vi kom in på det, men han berättade lite om den tiden då han var sjöman.
Han berättade om då han var på väg upp förbi Biscayabukten på en båt lastad med koks.
Det gick rejäl sjögång, och rätt som det var så kom det en monstervåg som tog med sig hela däckslasten överbord.
Morfar följde också med i jättevågen, men blev som tur var kvar på däck.
Där hittades han av den eldare som det var meningen att han skulle lösa av, och som nu tyckte att det tog väldigt lång tid för herr Åslund.
Han hittade morfar skvalpandes runt, avsvimmad, på däcket mellan relingen och lastluckan. var ju en sabla tur att det var just den båten, som faktiskt hade en riktig reling, vilket inte var helt vanligt på den tiden.
Hade så inte varit fallet så hade kanske varken jag eller Elliot funnits idag?
Han berättade också då han tjänstgjorde på en Engelsk flodbåt.
Dom skulle åka till Murmansk i Sovjetunionen.
Kruxet var bara att båtens marschfart var 9 knop, vilket inte är speciellt fort.
Resan tog 13 dagar över Skagerack och kattegatt för att sedan förlja den norska kusten hela vägen runt Nordkap till den sovjetiska örlogsstaden.

Jag satt som fängslad och bara lyssnade.
Får liksom inte nog av morfars alla mer eller mindre galna berättelser från då han var ung.

Nu ska jag lyssna färdigt på Metallica på SVT 1 och sen är det sängen.

God natt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0