I dag kom så snön här på frostmofjället. Ja det är svärgubbens term för Örnen där vi bor eftersom det ligger just högt uppe på berget ovanför själva samhället.
Snön kom iofs även i stora delar av landet, men det är ju inget som rör oss ;-)
För min del kunde gärna tussilagon kommit istället, för det hade åtminstone inneburit att våren vore på G.
Men men, snö blev det.
Återstår att se hur länge den ligger kvar nu då.

Vi hade besök av en fotograf här hemma.
Det var Helenas barndomskamrat, och nu även min vän, Veronika som hade tagit med sig sin sanslöst braiga kamera och kom förbi.
Hon ville så gärna fota våra små busungar så då passade det ju utmärkt med tanke på att vi väl ska ha in nån bild i tidningen här framöver.
Innan hon kom hade vi lite bestyr med att få på ungarna vettiga kläder att fotas i.
Emil var väl inga bekymmer, då han bara säger ja och tar på sig det man lägger fram. Men till slut så var dom redo.
Emil i sin skitsnygga Diesel t-shirt och jeans, Ebba med en jättefin, röd Mimmi Pigg tröja och jeans, Evelina i en mörkgrå tröja med sin favorit, Hello Kitty(vilken skräll från en 4-åring va), och även hon i jeans.
Lillkillen fick ha på sig två olika uppsättningar under själva fotograferingen.

En av hans outfits idag

När Veronika kom och vi väl började, så var ungarna helt fantastiska, åtminstone större delen av tiden.
De flinade upp sig och turades om att hålla lillebror. De gjorde grimaser då dom blev tillsagda och gjorde i princip allt som "vår fotograf" sa till dom.
Ska bli jättespännande att se resultatet, men det lilla jag såg lovade riktigt gott.
Ni kommer att få se bilder så fort vi får dom av Veronika, men hon skulle fixa och trixa lite först :-)

Tack så jättemycket Veronika för att du tog med dig kameran och kom förbi. Du ska få en finfin belöning för det. Lovar :-D

Såg något riktigt tråkigt idag.
Den här vintern har varit ganska grym mot oss yrkeschaufförer.
Lite snö men mycket regn och slask, i kombination med kalla nätter och varma dagar, har gjort de flesta vägar riktigt lömska. Från att vara bara och fin på ett ställe, till att vara hala och förjävliga bara nån km efter. Svarthalkan är en lastbilschufförs värsta fiende och skördar duktigt med offer efter våra vägar.
I går hände det än en gång.
Om det var svarthalka eller inte ska jag låta var osagt, men halt var det i alla fall.
En kollega, ja inte direkt till mig men han var ju trucker, miste livet i en våldsam olycka i Norge.



Jag lider med mannen i fråga.
Har ju själv krockat med lastbil två gånger. En gång strax öster om Årjäng då jag hamnade upp och ner i ett krondike och en gång, för drygt ett år sen, då jag frontade med en personbil.
Speciellt den gången i Värmland gör att jag kan förnimma den rädsla som den här chauffören måste ha känt.
Kan lova att det är an ganska obehaglig känsla att slå runt med en lastbil. Det är ett långt varv och man hinner tänka tusen tankar under tiden.
vad hände, varför, vad kommer att hända och hur ska det gå för familjen. Det är bara ett axplocka av allt som far genom skallen.
För mig, och Erik som var med, gick ju allt väl tack och lov, vilket är mer än man kan säga om Rolf som körde denna tankbil.
Det känns hur som helt även i mig då en kollega förolyckas, eftersom jag vet i stort hur det känns i själva olycksögonblicket.
Mina tankar går till hans familj och anhöriga.
Vi andra har mist en kollega och en rattens riddare.


Min kära moster lade upp en bild på Facebook idag.
Det är en bild från mormors 75-årsdag. Då var både mormor och morfar ganska krya och pigga.
Här ser ni hur mycket det kan förändras på bara 4 år.

Då Nu

Lillmoffa som alltid varit den man kunnat vänt sig tillför att få hjälp. Med cykel, bil eller vad det nu än kan tänkas vara.
Glömmer ju aldrig då han tejpade fast kjolpaketet på min Opel med skrovtejp. Fick skära loss den och slipa bort tejpen. Han ville ju bara se till att den inte hängde där den var sprucken ;-)
Eller alla de semesterfilmer från då jag var liten och morfar skötte kameran. Han kommenterade allt hela tiden och stod aldrig still då han filmade :-)
Eller alla de frukostar vi åt tillsamman när jag bodde hos dom innan jag köpte min första lägenhet.

Älskar verkligen både mormor och morfar så otroligt mycket. Kommer verkligen att sakna dom den dag dom inte finns här längre.