En del av min barndom är borta.

Nu är mormor officiellt överlämnad till andra sidan.
Efter drygt ett halvår skilda åt, är hon och morfar åter vid varandras sida. 
Konstigt nog så var det ingen ledsam begravning för min del. Jag kunde inte låta bli att sitta där och småle nästan hela ceremonin. Inte åt att mormor begravdes, men åt alla de fina minnen jag har av henne och morfar.
Dom var båda två en betydande del av min barndom.
Ta bara alla de semestrar som jag och brorsan fick följa med dom på. All den fisk som vi dragit upp i deras sällskap. All den matsäck vi ätit på tur med dom.
Leksand, Tärnaby, Jokkmokk, Arvidsjaur, Hemavan, Mora, Stockholm. Ja det är ju några av de ställen vi besökte med dom.
Och matsäcken då?
Mackor med en uppsjö olika pålägg, inklusive de obligatoriska skivade äggen med aromat på. Kan inte finnas några som tagit så lång tid på sig att nå fram till sitt mål som mormor och morfar. Det berodde dock inte på att morfar körde långsamt, utan på att just denna matsäck skulle ätas max var tionde mil. Inte många rastplatser på väg till ovan nämnda resmål som vi inte har fikat på.
 
Efter att jag flyttat till Luleå för utbildning vid 17 års ålder, blev det hos mormor och morfar jag huserade då jag var hemmavid.  Det blev även där jag bodde i drygt ett och ett halvt år efter studenten och under värnplikten.
Varje morgon hade mormor frukosten klar då jag klev upp, naturligtvis med de skivade äggen inkluderade.
Jag och mina kompisar  behövde aldrig bekymra oss över chaufför då det var dags för utgång och partaj, då morfar mer än gärna tog en tur i min Irmsherascona.
 
Det finns hur många roliga och underbara minnen som helst av min mormor och morfar, och jag skulle kunna skriva en hel bok om det. Jag får väl anledning att återkomma i saken helt enkelt :-)
 
Vi har fullt upp här hemma den här veckan. Alla fem ungarna håller oss sysselsatta men det är ju bara som det ska vara. Enda smolket i bägaren är att Ebba blev tokdålig dagen efter att dom kom. Ont i halsen, hög feber och hosta har gjort att älsklingen och ungarna har fått tillbringa dagarna inomhus.
En rolig sak å andra sidan, är att nu har vi äntligen fått tag på en blir där bli alla får plats och kan sitta säkert. 
Och vips, så ska man bli Opelägare igen. Har bara haft en sådan tidigare, och det var just ovan nämnda Ascona.
Nu blir det en redig Vivaro med 9 platser och ett rejält bagageutrymme.
Vi får dock vänta ett par veckor innan vi kan hämta den. Careta ska byta växellåda och vindruta åt oss och det skulle ta ett tag. Men det må ju vara hänt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0